Bruna sjöar är inte bara tråkiga att bada i; de blir också dyrare att rena för att använda som dricksvatten. Men hur kunde bruna sjöar bli den vanligaste sjötypen på jorden? Forskaren Emma Kritzberg ger svar på denna oroande fråga.

Den lilla, till synes obetydliga bäcken vi besöker i norra Småland, bakom en tät skog av tallar och granar, har en större betydelse än man kan tro. Emma Kritzberg, professor i akvatisk ekologi vid Lunds universitet, utforskar den ökande brunifieringen av sjöar. Precis som att koka te, där det lösa organiska materialet färgar vattnet brunt, påverkar nedbrytningen av gamla växtdelar i marken sjöarnas färg. Just myrar och barrskogar bidrar starkt till denna brunfärgning, vilket resulterar i färre klara sjöar.

"Bruna sjöar är inte ett sjukdomstillstånd, men de blir brunare i snabb takt," förklarar Kritzberg. I Sverige ser vi denna utveckling särskilt tydligt i södra delarna av landet. Småland, Halland och Blekinge har flest bruna sjöar, men fenomenet sträcker sig mot norra Sverige.

Konsekvenserna av brunifiering är allvarliga. Det nedbrutna vattnet gör det svårare för växtplankton och undervattensvegetation att överleva. Fisksamhällen påverkas också negativt, vilket leder till en försämrad fiskeupplevelse och minskad biodiversitet. Många människor har känslomässiga band till dessa vatten; det är sjöar där de växt upp, badat och fiskat. För dem är försämringen smärtsam att bevittna.

Ekonomiska konsekvenser är märkbara. Sjön Bolmen, en viktig dricksvattentäkt för cirka en halv miljon människor, har blivit så brun att kommunerna måste investera kraftigt i reningsverk för att säkerställa dricksvattnets kvalitet. I Blekinge har kommunerna ställts inför liknande utmaningar. Emma Kritzberg nämner Lyckebyån, som har blivit exceptionellt brun och tvingats leda om vattnet genom andra källor för att minska behandlingens kostnader.

På Aneboda fältstation, där Kritzberg själv en gång studerade, hörs ekot av en tid då limnologisk forskning var i sin linda. Här är det bruna vattnet ett tydligt tecken på det ökande problemet. Forskningen visar att den ökande brunifieringen delvis beror på klimatförändringar och skogsbrukets påverkan. Granens dominans i dessa områden ökar mängden svårnedbrytbart organiskt material, vilket främjar brunifieringen.

Men vad kan göras? Att plantera lövskog vid sjökantzoner kan motverka brunifiering, men det kräver både tid och resurser. Kritzberg betonar att mer forskning behövs för att finna långsiktiga lösningar.

Vi besöker ytterligare en sjö under dagen och med varje vattenprov ser vi variationen i vattenfärg; en tydlig illustration av hur olika ekosystem reagerar på förändringar i miljön. Fenomenet brunifiering är inte bara en lokal fråga; det speglar en global trend som kräver vår uppmärksamhet. Om vi inte agerar snart kan våra sjöar, som en gång var klara och livfulla, bli mer som dimmiga, bruna skuggor av sitt forna jag.