Författare: Daniel Sjölin.

Titel: ”Fältskärsv”.

Förlag: Norstedts.

”När man är sextio år borde man vara klar med sin barndom.” Så lyder en känd replik från Lars Noréns moderna klassiker ”Och ge oss skuggorna”. Men för den begåvade författaren Daniel Sjölin, som just passerat fyrtiofem, är det uppenbart att barndomen fortfarande gnager.

I denna nya roman, som började som en essä om skrivande, förvandlas berättelsen istället till en djup och tankeväckande skildring av barndomstrauman och skrivandets nödvändighet. Sjölin förenar på ett oväntat sätt dessa teman, och visar hur mörka minnen inte bara formar en vuxen man, utan också hans kreativitet.

Kopplingen mellan övergrepp och den destruktiva skrivprocessen utforskas genom en berättarteknik som är både insiktsfull och provocerande. Men vänta, var det verkligen bara en vecka? Läsaren möter en opålitlig berättare som ständigt ifrågasätter sin egen berättelse. Berättelsen är en ständig omförhandling av texten, där den dolda sanningen långsamt blottläggs. Istället för att direkt konfrontera det förflutna, utforskar vi det gradvis genom barnets perspektiv – där förövaren är ett annat barn och de vuxna ser på med tyst medgivande.

Att navigera genom denna ”självupptagna, gränslösa gnäll” (som berättaren själv beskriver det) är ingen enkel uppgift för läsaren. Huvudpersonen upplever avstånd från sitt liv - han får inga stipendier, inga jobb, hans motiv förblir oklara och hans värde för samhället känns alltmer försvinnande. Detta kan skapa en känsla av avsky, men det är också syftet. Sjölin utmanar läsaren, tvingar oss att konfrontera våra egna känslor av motvilja, men också att reflektera över hur trauma kan påverka skapande och liv.

”Fältskärsv” är utan tvekan en stark och djupt berörande roman som lämnar ett bestående intryck. Den tvingar oss att tänka efter, inte bara om Sjölins erfarenheter, utan även om våra egna. Den här berättelsen kommer att stanna kvar hos dig länge efter sista raden.