Nina Morby: Jens Liljestrand och hans gäng har glömt vem de skriver för.

Att läsa kultursidorna är som att observera hur skolans coola gäng berättar om festen du inte var bjuden på, medan du lite ängsligt försöker hänga med i samtalet. Det finns en känsla av att dessa skribenter i allt större utsträckning skriver för varandra snarare än för den vanliga läsaren.

Detta fenomen är oroande, särskilt i en tid där det är viktigare än någonsin att engagera och nå ut till ett bredare publik, inte bara en insnöad krets av branschkollegor och konkurrenter. Många läsare känner sig utanför och uteslutna, och det är en slapp och sorglig utveckling, skriver Nina Morby.

I ljuset av detta kan man undra: Vad har hänt med ambitionen att föra en dialog med allmänheten? Många kulturskribenter verkar nu vara mer intresserade av att slå vad sin stil och insikter än att diskutera viktiga kulturella frågor med de som faktiskt konsumerar deras arbete. Kanske är det dags för en revidering av hur kultur bedöms och vilka kriterier som gäller för att nå en bredare publik.

I verkligheten måste skribenterna minnas att deras plattformar inte bara är till för dem själva, utan för att belysa, informera och inspirera. Det är dags att återupptäcka kärnan i varför vi berättar historier - för att nå ut och göra en skillnad.