Det första frågan från telefonisten är alltid: ”Har du dator?” Självklart, jag har en dator och jag kan använda den. Men hur många kan faktiskt göra det i verkligheten?

I dagens samhälle är det inte bara tekniska färdigheter som spelar roll; livets omständigheter har förändrats drastiskt för många. Ringandet för att prata om problem och behov är en trygghet som inte får underskattas. För många är det fortfarande det mest effektiva sättet att kommunicera.

Kommunens ledning verkar ha en uppfattning om att alla äldre vill stanna kvar hemma, men de missar den verkliga bilden. Vi är inte bara passiva mottagare av tjänster; vi vill också vara aktiva deltagare i vårt samhälle. Det är skrämmande att det fortfarande krävs att påpeka denna verklighet för våra styrande. Vi kan inte bara vänta på att den stora fyrtiotalistgenerationen ska försvinna; vi, som äldre medborgare, vill vara med och forma vår omgivning och vår framtid. För att känna oss som fullvärdiga medborgare krävs det rätt förutsättningar och ett inkluderande perspektiv från kommunen. I Sundsvall är det hög tid för förändring – vi förtjänar att bli hörda!