Ända sedan 1972 har forskare kunnat studera jordens färger via satelliter. NASA:s första Landsat-satellit förbättrade vår förståelse för hur våra växtligheter förändras. Med hjälp av en multispektralskanner skapad av ingenjören Virginia Norwood fick forskare en ny möjlighet att analysera förändringar i bladytan på jorden.

Redan 1997 dokumenterade biologen Ranga Myneni och hans team att landytor i norra hemisfären hade blivit grönare mellan åren 1981 och 1991, ett fenomen som sedan dess har kommit att kallas "global greening". Genom att mäta det så kallade Leaf Area Index (LAI) visade forskarna att koldioxidens ökade närvaro har bidragit till att öka vårt gröna arv.

Koldioxid är avgörande för fotosyntesen, den process där växter omvandlar solenergi till organisk materia. Ju mer koldioxid som finns i atmosfären, desto mer kan växterna växa utan att förlora för mycket vatten. Detta skapar en paradoxal men potentiellt positiv effekt: en grönare planet kan motverka ökenbildning i vissa regioner.

En ny undersökning ledd av Giovanni Forzieri vid universitetet i Florens visar att 25–50 procent av vår planet har blivit grönare mellan 1982 och 2016. Enligt deras uppskattningar beror 70 procent av denna förbättring på koldioxidgödningseffekten, medan resterande 30 procent beror på klimatförändringar som ökad nederbörd och varmare temperaturer. Detta gör det möjligt för vegetation att återfinnas i områden som tidigare var för torra för någon typ av växtlighet.

Intressant nog har forskningen också visat att växtsäsongen i Skandinavien har förlängts. Data från Danmark indikerar att växtsäsongen har förlängts med upp till 18 dagar under de senaste 50 åren. Detta kan innebära att bönderna snart kan skörda grönsaker flera gånger om året.

Trots alla dessa positiva aspekter har den globala förgrönningen sina egna baksidor. Ökade mängder näringsämnen från jordbruket orsakar allvarliga problem, såsom algblomning i vattendrag, vilket skadar det marina ekosystemet. Enligt rapporter från EU:s miljöbyrå är över 80 procent av havsområdena påverkade av föroreningar i form av överflödiga näringsämnen, vilket hotar den biologiska mångfalden, särskilt i Östersjöregionen och vid Svarta havet.

Dessutom påverkar förändringarna i tundran i Arktis unika ekosystem, där den traditionella vegetationen ersätts av skog snabbare än tidigare. Detta hotar många arter och kan leda till en ännu större klimatpåverkan globalt.

Det paradoxala är att även om växtligheten ökar globalt och fångar mer koldioxid, är den globala uppvärmningen och de av människan skapade miljöförändringarna fortfarande en stor utmaning. Många forskare ser nu en behov av att balansera dessa förändringar på ett sätt som inte bara gynnar växtligheten utan också bevarar biologisk mångfald och skyddar ekosystemet som helhet.

Så medan vår planet tycks grönare än någonsin, kvarstår frågan: Är detta verkligen ett steg i rätt riktning eller bara en annan form av kemisk förvärring av vår miljö?