Judiska centralrådet har beslutat att inte längre bjuda in Vänsterpartiet till judiska minneshögtider. ”Förtroendet för Vänsterpartiet i judiska kretsar är väldigt, väldigt lågt”, säger Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet, till DN den 18 oktober.

Det kontroversiella beslutet fattades efter en sommar präglad av flera antisemitiska skandaler inom Vänsterpartiet, där partikollektiv har utfört upprepade uttryck för stöd av palestinska terrorgrupper. Det var en het sommar som inte bara chockade den judiska gemenskapen utan även många av partiets medlemmar.

Exempel på detta inkluderar Orwa Kadoura, dåvarande vice ordförande i Malmövänstern, som spred antisemitiska budskap och hyllade terrororganisationen Hamas på sociala medier (TT 19/9). Ali Hadrous, en lokalpolitiker i Landskrona för Vänsterpartiet, syntes också enarmad i skandaler när han delade antisemitiska inlägg. Tredje, Kristofer Lundberg, ordförande för Vänsterpartiet i Angered, ställdes inför kritik för att ha uttryckt stöd för den palestinska terrorgruppen PFLP. Bara några av flera skrämmande exempel.

Efter detta har Kadoura och Hadrous fått lämna Vänsterpartiet, medan Lundberg står inför uteslutning. Men trots dessa åtgärder kvarstår frågan: Kan Vänsterpartiet återfå förtroende hos den judiska befolkningen? Judiska centralrådets beslut tyder på att det finns djupare problem i partiet som enbart avsked av enskilda medlemmar inte kan lösa.

Det har under lång tid rapporterats om att flera vänsterpartistiska företrädare bidragit till en kultur av osynliggörande och normalisering av antisemitiska uttryck. Judiska centralrådet har lyckats få fram att det handlar om mer än bara individuella handlingar; det handlar om en systematisk tystnad och relativisering av antisemitismens inverkan, vilket gör de judiska samhällena skeptiska till partiets engagemang.

Det är inte tillräckligt med att Vänsterpartiet deltar i minneshögtider för Förintelsen. Deltagande får inte bli ett sätt för partiet att "köpa sig fri" från sina synder, utan måste föregås av ett genuint ansvarstagande och en viljeinriktning att bekämpa antisemitism i alla dess former. Vänsterpartiet kan inte använda judar som en politisk bricka för att stärka sin image.

Partisekreterare Aron Etzler har försäkrat att det inte finns någon plats för antisemitism inom Vänsterpartiet (SVT 2/9), men detta kräver mer än bara ord. Det behövs en omfattande bildningsinsats för att utbilda partiets företrädare, så att de verkligen förstår Israels och Palestinas komplexa historia och hur det förhåller sig till antisemitismen idag. För varje gång konflikten eskalerar, ökar också det öppna judehatet i samhället, vilket är ett mönster som alltför ofta förblir ouppmärksammat.

Det är också värt att notera att Vänsterpartiet, medan de betonar sin antirasism, har haft en märklig blindhet när det kommer till antisemitiska uttryck inom den mer radikala grenen av Palestinarörelsen. Detta kan partiellt förklara varför Vänsterpartiet blivit Sveriges mest Palestina-vänliga parti, ett drag som i sin tur kan uppfattas av många som politiskt opportunistiskt.

Tyvärr har vi sett exempel på hur Palestinaaktivism degenererar till ren antisemitism, vilket endast förstärker Sveriges judars rädsla och oro. Senast, en talare vid en Palestinademonstration i Malmö anmäldes för att ha yttrat sig hatiskt om israeler, vilket framhäver den skarpa linje som finns mellan legitima politiska åsikter och uppmaningar till hat.

”Gång på gång har Vänsterpartiet tagit kampen mot rasism i alla dess former”, står det på deras officiella hemsida. Nu är det upp till partiets ledning att bevisa att denna antirasistiska kamp också omfattar judar, även om det innebär att de riskerar ekonomi eller röster. Tiden är mogen för reflektion, ansvar och förändring inom partiet.