Det har gått flera timmar sedan min pappa nämnde ett ord, men plötsligt plingar mobilen till med ett meddelande. "Hej! Vårt wifi har varit nere på grund av en avgrävd kabel. Jag vill inte använda min surf, så därför är jag inte med på WF just nu."

WF står för Wordfeud, som är som Alfapet, fast på mobil.

Jag meddelar mamma att hon kan berätta för pappa att så länge han inte streamar rörlig bild under flera dygn, borde "surfen" räcka under den tid det tar för någon att laga fiberkabeln.

Det digitala alfapetet har blivit en ny kontaktväg med min familj, som nu bor i tre länder och på två olika kontinenter. För dem som har ett överdrivet katastroftänk och föräldrar i 70-årsåldern, är det dessutom lugnande när mobilen plingar till med notisen "BÅS - 22 poäng" klockan 22:45 på kvällen.

Diskussionerna om skärmar och digitalt beroende har pågått länge i Sverige, men de senaste veckorna har något förändrats. Ena dagen började svenska medier rapportera om vuxna som dumpat sina smartphones till förmån för gamla Nokia-lurar utan internetaccess, och hur dessa personer upplever ett mer meningsfullt liv. Jag delade även mina egna tankar om den svenska synen på barn och skärmtid, som länge har avvikit från den internationella standarden. I många länder anses det helt otänkbart att treåringar skulle ha "digital pedagogik" på förskolor.

Många franska familjer jag känner använder inte ens surfplattor, helt enkelt för att de är för dyra. (Personligen har jag en platta som visade sig vara över tio år gammal när jag besökte Apple Store för att fråga varför jag inte kunde uppdatera programvaran längre. Butiksbiträdet såg på mig med en blick som tydde på medlidande och föreslog att jag skulle lämna in den som en gest till klimatet. Jag blev helt stum och lämnade butiken med min förhistoriska platta i hand.)

Det är fascinerande att se hur en så liten förändring, som att klippa av sin internetuppkoppling, kan leda till en större reflektion kring livets kvaliteter. Många återupptäckte plågsamma nöjen, som att läsa böcker eller bara att sitta ner och tänka. Kanske är det dags för fler att prova livet utan konstant digital stimulans? Det skulle kunna leda till en renässans av det verkliga livet!