Cathrine Bergkvist har nyligen varit ute och tränat en av sina hästar.

Det är en solig dag i den pittoreska byn Sel, belägen strax utanför Bollstabruk.

Cathrine känner sig glad och har återfunnit hoppet inför framtiden.

– I går åkte jag slalom för första gången sedan olyckan. Jag gjorde fyra åk, det kändes fantastiskt, säger hon entusiastiskt.

Cathrine, som fyller 55 år i början av augusti, har genomgått flera tuffa år präglade av smärta och motgångar.

Den mörka perioden började 2016 efter en allvarlig olycka där hon blev påkörd av en häst, vilket resulterade i en fraktur på hennes högra skenben.

– Det var en fruktansvärd smärta, minns Cathrine.

Hon tvingades vänta i över en timme på att ambulansen skulle anlända, och ytterligare en timme tog det innan vårdpersonalen lyckades få henne in i ambulansen.

– Det går inte att sätta ord på hur ont jag hade, säger Cathrine.

Tyvärr skulle situationen förvärras ytterligare.

Efter att ha blivit inlagd på sjukhuset i Örnsköldsvik, blev Cathrine felbehandlad. Läkarnas hantering ledde till att hon drabbades av akut kompartmentsyndrom, en allvarlig komplikation som bland annat kan orsaka skador på muskler och nerver.

– Jag ropade i fyra dagar och sa att något var fel, men ingen trodde på mig, berättar hon.

När andra läkare till slut undersökte henne insåg de allvaret i situationen, men tyvärr var det för sent för att rädda hennes vadmuskel.

Cathrine genomgick flera operationer och kämpade med sin rörelseförmåga. Trots allt fortsatte hon att arbeta med sina hästar, och hennes dotter Alva, född 2011, har alltid stöttat henne.

– Alva minns knappt att jag har varit frisk, men hon kunde alltid följa med när jag tränade hästarna, berättar Cathrine.

Under hösten 2023 stod Cathrine inför det svåra beslutet att amputera en del av sitt högra ben.

– Det var den enda lösningen för att få ett drägligare liv, helt utan smärta, förklarar hon. Operationen utfördes i Eskilstuna.

Samtidigt drabbades hennes man Tobbe av diskbråck och genomgick en egen operation.

– Det var en tuff tid för oss, men vi gjorde vårt bästa för att anpassa oss, berättar Cathrine.

Familjen sålde sin stora gård och flyttade till en mindre, mer hanterbar bostad.

– Det fungerade inte längre med mitt tillstånd, men nu känner jag mig mycket bättre. Livet har verkligen blivit lättare, säger hon.

Cathrine arbetar idag heltid som inköpare på en pappersfabrik och lever med en protes på sitt högra ben.

– Jag fortsätter att prova och justera protesen tills allt känns bra. Jag har både en ”running blade” och en ”slalomfot” som jag kan använda, berättar hon stolt.

Den nya protesen har öppnat upp nya möjligheter för Cathrine, som nu kan träna sina hästar och deltaga i tävlingar igen, vilket var en dröm hon länge kämpade för.

– Jag var fast besluten att återvända till mitt tidigare liv och visa att det var möjligt, säger Cathrine med glimten i ögat.

Nu ser hon optimistiskt på framtiden, och hennes historia är en inspirerande påminnelse om styrka och uthållighet.

– Jag vill fortsätta träna och tävla. Livet har verkligen vänt, avslutar Cathrine.