Att följa sitt favoritlag på en skärm är något många älskar. Det handlar om att vara en del av ögonblicken; det där avgörande målet eller den otroliga upphämtningen. Sport är spännande och binder samman människor, vilket gör det till en idealisk plattform för medier. Idrottens direkthet och att det sker live är det som verkligen lockar tittare.

Historiskt sett har medier haft en central roll i hur vi upplever sport. Under 1920-talet förhindrade Internationella Olympiska Kommittén (IOK) radiostationer från att sända OS för att inte hota publikantalet. Men dagens värld är en helt annan. Här är rättigheterna för olika sportevenemang mycket eftertraktade och värderas i miljarder kronor.

Mellan 2010 och 2020 skedde en dramatisk prisökning för sporträttigheter i Sverige och Norden, där Premier League såldes för nästan 1,5 miljarder per säsong. Men nyligen har marknaden haft en nedgång, särskilt efter Viaplays ekonomiska problem och Telias nedskärningar, vilket har skapat osäkerhet. Trots att vissa priser sjunker, fortsätter dyra avtal att påverka konsumenterna.

Det är lätt att kritisera TV-bolagen för att ha drivit upp priserna, men det som ofta glöms bort är att ansvaret ligger hos en bredare uppsättning aktörer, inklusive ligor, förbund och klubbar. Dessa organisationer, i sin strävan efter maximal vinst, har ofta själva drivit på priserna genom att anlita agenter för att förhandla fram avtal.

Under de senaste 15 åren har svenska medier pumpat in stora summor i idrotten. Discovery och Viaplay har bidragit med miljarder till svensk elitfotboll. Men den höga kostnaden för att få rättigheterna har också lett till avståndstagande från vissa tittare, särskilt med tanke på splittrade sändningsrättigheter och dyra abonnemang.

Kritik mot TV-bolagens affärsmodeller har varit frekvent, med frågor som rör priser och tillgänglighet. Det har till och med lett till att vissa supportrar och medlemmar av klubbar ifrågasätter varför de ska betala för rättigheter som verkar vara oroande höga.

Det är tydligt att TV-bolagen finansiellt spelar en avgörande roll för svensk idrott, men det är viktigt för tittarna att inse att de inte är ensamma ansvariga för den aktuella situationen – även om de säkert kan förbättra sina erbjudanden. Det handlar om en hel kedja av intressenter inom sporten där varje parti måste sträva efter att hitta rätt balans mellan intäkter och publikens behov. Den diskussionen måste fortsätta om vi vill se en hållbar framtid för sport och dess sändningar.