Vad gör en litterär översättning riktigt bra? Under förra årets Littfest i Umeå hade översättaren Lisa Lindberg ett tankeväckande samtal med den franska författaren Marie Darrieussecq. Lindberg beskrev översätterens arbete som en sökande efter det rätta ordet, där orden utgör textens kött och benstruktur, medan tonen är textens blod. Deras nära vänskapsrelation har varit avgörande för översättningsarbetet, vilket visar att en sådan symbios – där man kan diskutera både språk och livets nyanser – är optimalt för litterär översättning.

I dag står dock litterära översättare inför stora utmaningar. Med den senaste tidens framryckning av artificiell intelligens (AI) och maskinöversättning har branschen blivit påverkad och arbetsmarknaden för översättare har blivit mer prekär. I Norge har Norska Översättarförbundet uttryckt oro för nya företag som erbjuder maskinöversättningar av genrelitteratur, ofta till mycket lägre priser än vad som är standard i branschen. Detta hotar inte bara kvaliteten på översättningarna, utan undergräver också de överenskommelser som finns mellan översättare och förlag.

Maskinöversättning har blivit allt vanligare, och i Sverige har fenomenet fått uppmärksamhet. Översättaren Anna Arvidsdotter delade nyligen sin tragikomiska upplevelse av att arbeta under extrem tidsbrist för att rätta till en AI-översättning på bara trettio procent av sitt normala arvode. Många i yrkesgruppen larmar om hur dessa system inte kan ersätta den djupare mänskliga förståelsen av litteratur.

Det finns de som hävdar att AI-medierad översättning har sina fördelar, särskilt för facklitteratur, men när det kommer till litterär översättning kvarstår problem. Kundernas förväntningar på högkvalitativa och nyanserade översättningar kolliderar med förlagens villighet att acceptera maskinöversättningar som ofta är bristfälliga och urholkar den litterära kvaliteten.

För att skydda översättare och den kulturella integriteten i litteratur krävs en kombination av politiska insatser och ett erkännande av översättarnas viktiga roll. Kulturpolitiken behöver prioritera ökade resurser till översättningsprojekt och direkt stöd till översättare. Detta är nödvändigt för att säkerställa att vi inte tappar bort den mänskliga touchen i litterär översättning.

Marie Darrieussecq, som själv är översättare, beskrev under samtalet hur utmanande arbetet kan vara och betonade vikten av att verkligen älska sitt arbete för att orka med dess påfrestningar. I en värld där AI blir allt mer vanligt, står det klart att maskiner kan utföra uppgifter, men de kan aldrig ersätta den passion och känsla som en människa tillför. Om vi vill fortsätta njuta av den rika och varierade litteraturen behöver vi agera nu – för översättarnas framtid och för litteraturens skull.