Dagens Nyheter har avslöjat en alarmerande händelse där statsministerns säkerhetsrådgivare, Henrik Landerholm, har glömt kvar sekretessbelagda handlingar på en kursgård. Dessa dokument, som hittades av städpersonalen, betraktas nu som röjda och kan leda till allvarliga konsekvenser för nationens säkerhet.

Enligt uppgifter var minst en av dessa handlingar skyddade av säkerhetsskyddsklassificering, vilket innebär att informationen är av stor betydelse för Sveriges säkerhet.

Efter denna kontrovers begärde försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) att statsminister Ulf Kristersson skulle kallas till utskottet för att redogöra för situationen. Under torsdagens möte visade det sig dock att Hultqvists begäran inte fick den erforderliga majoriteten.

– Vi har fått avslag på det och jag tycker att det är väldigt beklagligt, säger Hultqvist.

Frågan kvarstår: Vilka partier motsatte sig detta?

– Det är regeringssidan som har varit emot, förklarar Hultqvist.

– De vill till varje pris skydda statsministern och Landerholm från att hamna i en situation där vi djupdyker i detta nu. Jag anser att dessa frågor ligger under försvarsutskottets ansvar, därför är det viktigt att vi ska kunna gå vidare i det här, säger han.

Vidare tillfrågades Hultqvist om sitt förtroende för Henrik Landerholm.

– Mitt förtroende för honom är begränsat, säger han.

Samma vecka lämnade Vänsterpartiet in en anmälan till konstitutionsutskottet gällande händelserna kring Landerholm. Jörgen Berglund (M), vice ordförande i försvarsutskottet, avfärdar behovet av statsministerns kallelse och hävdar att statsministern redan har redogjort för situationen, exempelvis under den senaste partiledardebatten.

– Det finns ingen praxis i riksdagen för att statsministern ska kallas till olika utskott hela tiden. Det skulle bli ohållbart, säger Berglund.

Det hela väcker frågor om hur regeringen hanterar känslig information och säkerhetsfrågor, och det är av yttersta vikt att medborgarna får insyn i hur dessa frågor hanteras för att säkerställa förtroendet för våra ledare. När kommer dessa frågor att tas på allvar?