Vi har länge vant oss vid medierapporter som förkunnar att den svenska skolan är i kris. Detta är en myt som kraftigt förvränger verkligheten. Sedan 1990-talet har politiker, i synnerhet från Folkpartiet, bildat en narrativ om att svenska klassrum är en krigszon där eleverna kastar pennor, struntar i regler och knappt kan läsa eller räkna.

Denna skrämmande bild har skapat en självuppfyllande profetia där allt färre vill bli lärare, vilket i sin tur fördjupar skolans verkliga problem.

Problemen i den svenska skolan bottnar inte bara i bristande resurser, utan också i en växande segregation och minskande resultat. Skolans verkliga utmaningar relaterar till ojämlikhet och brist på tid där lärare kan engagera sig i varje elevs lärande. En djupgående förändring i föräldrar och samhälles syn på utbildning behövs; skolan får inte ses som en tjänst att konsumera, utan som en gemensam bildningsresa.

Lösningar på krisen kräver mer resurser och fokus på kreativitet inom lärarkåren. Vi behöver förbättra elevhälsan, ha välbemannade skolbibliotek och stärka studie- och yrkesvägledning. Särskilt viktigt är att skärma bort vinstdrift och för statlig finansiering av skolor. Vi står nu inför en alarmerande situation – resurser behövs, och det omedelbart!

Svensk skola har inte alltid befunnit sig i den nedre delen av kunskapsmätningar. Redan på 1990-talet när Folkpartiet larmade om kris, låg vi bra till internationellt. Men efter omfattande nedskärningar och kommunaliseringen under 1990-talet följde en dramatisk nedgång i resultaten.

Under en tid efter PISA-chocken såg vi dock en uppgång i resultat, tack vare ökade investeringar i utbildning. Tyvärr är den perioden nu över, och dagens nedskärningar liknar det som drabbade oss på 1990-talet. Skolorna tvingas till en balansakt med begränsade resurser.

Vuxenutbildningen har dock varit en solstråle mitt i denna kris. Sveriges vuxenutbildning placerar sig bland de bästa i världen, tack vare att vi erbjuder en flexibel och tillgänglig utbildning för alla. Men nu hotas denna verksamhet av nedskärningar och prioriteringar som görs av SD och dess stödpartier. De har skurit i ekonomin för folkhögskolor och studiecirklar, vilket direkt hotar möjligheterna för många vuxna att utbilda sig.

På självaste Nobeldagen presenterades PIAAC-rapporten som visade att svenska vuxna har en av de bästa positionerna internationellt. Trots ökat antal utlandsfödda i landet presterar vi fortsatt väl. Det är tydligt att vuxenutbildningens framgång inte bara handlar om siffror; den har en djup kulturell och social betydelse.

Regeringens beslut att strypa resurserna till vuxenutbildningen riskerar att förstöra en av hörnstenarna i vårt utbildningssystem, en chans att återuppbygga det som misslyckade reformer i barn- och ungdomsskolan har skapat. Denna nedmontering av vuxenutbildningen gör att vi gradvis förlorar vår utbildningsskolas själsliv och förmåga att skapa kunniga, engagerade medborgare.

Sverige har en gång varit ett föredöme för andra länder när det gäller utbildning; idag är vi ett varningsexempel. Forskare världen över undrar hur vi kunnat riva sönder ett så jämlikt utbildningssystem och i stället öka klyftorna. Vi måste kämpa för att bevara vuxenutbildningens själ – annars står vi inför ännu större medvetna och omedvetna förluster i vår utbildningshistoria.