Varför finns det Facebooksidor som bara ägnar sig åt citat från filmen 'Strul' (1988)? Och varför finns det YouTube-videor där vuxna män sjunger visan om kycklingen Gullefjun?

Ingen vet. 'Strul', med Björn Skifs i huvudrollen, är helt enkelt en av de filmer som har lyckats tränga in i den svenska folksjälen, på samma sätt som 'Göta kanal' och de första 'Sällskapsresorna'.

När 'Strul' gick upp på biograferna 1988, lanserades den som den första svenska actionkomedin. Även om det inte helt stämde, så hade filmen oneliners, äkta bonnahumor och en charmig vardagshjälte som var ett par snäpp snyggare än genomsnittet. En formel som då funkade bra och som i modern tid har använts för att samla in pengar till nyinspelningar av klassiska svenska filmer, exempelvis 'Göta kanal 4'.

Filmens handling involverar att knäppa byråkrater eller överklassnobbar på näsan och har med minst ett obegripligt uttryck, som ingen människa någonsin uttalat på riktigt (som ”Nu har de skitit i det blå skåpet!” eller ”Det är luuunch”). Detta ökar chansen för att även dela ut premiären till juldagen.

Det påstås ofta att filmer som 'sågades av kritikerna men älskades av publiken' är en stark anledning till att svenskarna förtjänar en repris, att nya generationer också förtjänar att uppleva det svenskaste vi har – på nytt.

Ibland funkar det. Nya 'Strul' har visats över tio miljoner gånger – men fortfarande inte imponerat på kritikerna. Det är därför bara en tidsfråga innan fler gamla svenska dumrullar får en reboot, precis som 'Strul'.

För att citera en klassisk replik från 'Strul': 'Blire nån andra vers eller?'

1. 'G som i Gemenskap' (Staffan Hildebrand, 1983)

En ny generation barn-skådespelare-födda-i-kända-familjer dök upp i samband med premiären av 'Sommartider'. Men Sverige har alltid varit noga med att göra ungdomsskildringar, så det dröjer inte länge innan Valdemar Wahlbeck, Phoenix Parnevik och Lancelot Hedman Graaf tar sig an rollerna som romantikern, strulpellen och musiken i filmen som handlar om att lyssna på vuxna när de pratar om att välja rätt väg i livet. Magnus Uggla återvänder som nattklubbsägaren Kristoffer.

2. 'Rymdinvasion i Lappland' (Virgil W. Vogel, 1959)

Varför gå över ån för att hämta vatten? Vi har vårt alldeles egna 'Stranger Things'-universum i norr. Vad sker i de skumma, hårdbevakade bunkrarna? I originalversionen har den vackra dottern Diane endast två uppgifter: duscha ofta och åka skidor, innan hon kidnappas av ett sex meter långt, hårigt monster. Kan man kalla det en 'brinnande samtidspolitisk fråga'?

3. 'Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten?' (Lasse Åberg, 1980)

2024: En grupp influencers åker på bjudresa till Ayia Napa i rebooten med undertiteln 'Finns det marockanskt gräs på hotellet?'. Walter Skarsgård, i rollen som Jon Skolmen, är retro istället för tekniskt framkant vilket leder till många goda skratt i denna 'Syndabocken' möter 'Springbreakers'. Lustiga scener då influencers försöker skapa content på lyxhotellet!

4. 'Thriller – grym film' (Bo Arne Vibenius, 1973)

Kalkonfilmer har en viktig plats i filmhistorien och 'Thriller' inspirerade Quentin Tarantino i 'Kill Bill' (2003), speciellt karaktären Elle Driver (Daryl Hannah) som bar lappen över ögat. Om den spelas in på nytt fruktar jag publikens pris på Guldbaggegalan. Kanske Bianca Kronlöf i rollen som Madeleine?

5. 'Stockholmsnatt' (Staffan Hildebrand, 1987)

Filmen, gjord för att få ungdomar att sluta hänga i city och slåss, ledde istället till att en hel generation började öva hoppsparkar i skolkorridorer. I nyversionen ligger fokus på gängvåldet och verkligheten porträtteras som den absolut inte ser ut, med tryggare vuxna i bakgrunden och en fungerande skola. Allt enligt svensk filmtradition.

Det är tydligt att det finns ett stort intresse för klassiska svenska filmer och deras återuppvaknande väcker nostalgi bland både gamla och unga. Så, hur många av dessa filmer skulle du vilja se i en modern tappning?