Det har gått ovanligt länge sedan min pappa sist skrev ett ord, men plötsligt plingar det till i chatten. ”Hej! Vårt wifi har varit och är fortfarande nere på grund av en avgrävd kabel. Jag vill inte använda upp min surf, så därför är jag inte med på WF just nu.”

WF = Wordfeud = Alfapet, men på mobilen.

Jag skickar ett meddelande till mamma och ber henne säga till pappa att så länge han inte streamar rörlig bild i flera dagar i rad borde hans ”surf” räcka under den tid det tar att laga fiberkabeln.

Det digitala Alfapetet har blivit en ny kontaktpunkt för min familj, som är spridd över tre länder och två olika kontinenter. För föräldrar i 70-årsåldern, och med en benägenhet för katastroftänkande, känns det dessutom lugnande när mobilen plingar med notisen ”BÅS - 22 poäng” klockan 22.45 på kvällen.

Diskussionerna kring skärmtid har pågått i svensk offentlighet under en tid, men på senare vecka har något förändrats. Plötsligt började svenska medier rapportera om vuxna som dumpat sina smartphones för gamla Nokia-telefoner utan uppkoppling och hur deras liv återfått mening. Jag publicerade själv en artikel om hur synen på barn och skärmtid i Sverige alltid har varit speciellt radikal, jämfört med många andra länder där det skulle vara otänkbart att treåringar skulle ha ”digital pedagogik” på förskolan. Faktum är att de flesta franska familjer jag känner knappt har en surfplatta, helt enkelt för att de kostar mycket pengar. (Själv äger jag en som visade sig vara över tio år gammal när jag besökte Apple Store för att fråga varför jag inte längre kunde uppdatera programvaran. Butiksbiträdet såg på mig med ett viss förakt och sa att jag kunde lämna in den som en ”gest till klimatet”, vilket fick mig att stå som en fågelholk och förvirrat gå därifrån med min förhistoriska paddan i handen.)

Det är också värt att nämna att vissa forskare har påvisat hur överdriven användning av teknik kan påverka både sömn och mental hälsa, vilket ytterligare skapar en debatt om vikten av att återupptäcka traditionella samarbetsformer och kontaktmetoder som sker utan skärmar. Många har rapporterat att de känner sig mer närvarande och engagerade i sina liv när de väljer att begränsa sin skärmtid och återupptäcka gamla nöjen som att spela brädspel eller umgås ansikte mot ansikte. Så medan det digitala Alfapetet tillför en ny dimension av samhörighet, kan det samtidigt vara en god påminnelse om värdet i att stänga av skärmarna ibland.