Den dag innan årets första löning är känd som den fattigaste dagen på hela året. Men för många svenskar är denna känsla av osäkerhet och ekonomisk press en del av vardagen, inte bara en tillfällig situation.

– Jag lever på existensminimum varje månad, säger Johnny Steffen, en sjukpensionär som kämpar för att få ihop ekonomin. Det är en kamp som många andra i Sverige också känner igen sig i. Trots att vårt land är känt för sitt välfärdssystem finns det fortfarande många människor som kämpar för att få pengarna att räcka till.

Många svenskar, inklusive ensamstående föräldrar och studenter, rapporterar om svårigheter att klara av sina räkningar, vilket tvingar dem att göra svåra val om hur de ska prioritera sina utgifter. Enligt den senaste statistiken lever nästan 300 000 svenskar i relativ fattigdom, vilket innebär att de har en inkomst under 60 procent av medianinkomsten.

Den hårda verkligheten för dessa människor inkluderar att ofta hoppa över måltider, att inte ha råd med nödvändiga mediciner, eller att ständigt oroa sig för hur de ska klara kommande kostnader. "Det är fruktansvärt frustrerande att känna att man jobbar hårt men ändå aldrig kan andas ut", fortsätter Johnny.

Vad kan då göras för att hjälpa de som lever på existensminimum? Många organisationer och initiativ försöker göra skillnad, men det krävs en samlad insats från samhället för att verkligen förändra situationen. Vi kan inte blunda för problemen längre – det är dags att agera!