Prime Videos pusseldeckare ”Blindspår” misslyckas med att engagera

I denna TV-recension tar vi en närmare titt på serien som baseras på Anne Holts verk och ger en känsla av både klassiska mordmysterier och en lovande intrig som aldrig riktigt levererar. Serien, som är uppdelad i fyra delar, stjärnor Ida Engvoll i rollen som den fiktiva polisen Hanne Wilhelmsen. Tanken är att återskapa en fascinerande berättelse, men tyvärr hamnar den i en fälla av brist på både humor och spänning.

Om serien och dess karaktärer

I ”Blindspår” får vi följa Hanne Wilhelmsen, som i denna version är svensk och arbetar som kriminalkommissarie i Stockholm, snarare än som norsk polis från Oslo. Efter en tragisk händelse där hon blir rullstolsburen och avstängd från sitt arbete, reser hon för att delta i begravningen av en kollega, men stollen av vändningarna tar snart i en mycket mer dramatisk riktning. Under sin resa, som tar henne till Narvik, inträffar en katastrof; tåget kolliderar med en lavin under en snöstorm.

Dramatik och karaktärsdynamik

I den isolerade miljön på ett gammalt fjällhotell, där hon och de andra passagerarna plötsligt hamnar, presenteras en samling av udda karaktärer. Bland dem finns en misstänkt man, en nyfiken gammal herre och hans ethereal, flummiga fru. Deras dynamik är en del av den konstiga atmosfären, men karaktärerna saknar djup och känsla.

Klassiska inslag men svagt utförande

En intressant aspekt är att det faktiskt dyker upp flera döda kroppar, vilket är en klassisk knorr i mordmysterier, men såväl utförandet som tempot är undermåligt. Hanne Wilhelmsen, som även i böckerna är en karaktär med styrka och komplexitet, får inte den djuplodande gestaltning vi som publik förväntar oss. Istället blir hennes undercover-arbete mer av en plåga än en spännande jakt.

Ton och humor saknas

Serien ämnar tydligt att kanaliserar stämningen av Agatha Christie, men misslyckas i att fånga hennes magi. Ett av de största problemen är den avsaknad av ton, vilket leder till att dialogerna känns allt annat än naturliga, och känslorna som borde vara på plats känns oftast frånvarande. Den humor som skulle kunna lätta upp stämningen och tillföra en glimt av verklighet finns överhuvudtaget inte.

Visuella besvikelser och slutord

Till råga på allt är de visuella elementen också en besvikelse; de inre miljöerna må vara mer övertygande medan de yttre scenerna nästan känns som en dålig imitation av verkligheten. Resultatet är att trots en intressant premiss och en stark rollbesättning, förblir ”Blindspår” en tråkig och humorlös upplevelse.

Frågor att fundera på

I en tid där publiken hungrar efter välskrivna och fängslande serier är det en besvikelse att se ett så stort potential gå till spillo. Kan något verkligen rädda denna serie? Är vi redo att ge Agatha Christie en ny chans på Nordisk grund? Detta är en fråga vi måste ställa oss.