För drygt ett år sedan befann sig den svenska läraren Rebecka i Kenya, där hon arbetade, när hon drabbades av inflammationer i gallblåsan och blindtarmen.

Trots att läkarna inte kunde fastställa felet, andra än ett sänkt immunförsvar, återvände hon till Sverige för att söka vård. Under denna tid började hon även märka en liten knöl i sitt bröst. Efter en ultraljudsundersökning fick hon den chockerande diagnosen bröstcancer.

"Det kom som en chock. Jag hade ju anat att något var fel, men inte att det gällde bröstet," säger hon.

Cancern visade sig vara en aggressiv form som spridit sig till lymfkörtlarna. Rebecka påbörjade en cellgiftsbehandling och fick genomgå en process för att frysa sina ägg, innan besked om eventuell ytterligare spridning.

"Det var den absolut värsta tiden, som att vänta på liv eller död," minns hon.

Under sin kamp mot sjukdomen kände Rebecka sig ofta ensam, trots stöd från familj och vänner. Att träffa äldre cancerpatienter på sjukhuset gjorde att hon kände sig ännu mer isolerad, då de befann sig i en annan livsfas. "Tankar kring att få barn var något vi inte kunde gemensamt diskutera," tillägger hon.

För att hitta andra unga kvinnor med liknande erfarenheter skrev Rebecka ett inlägg på sociala medier. Responsen var överväldigande och ledde till att hon skapade en stödgrupp för unga kvinnor med cancer.

Denna grupp har idag 40 medlemmar och har haft träffar på ett spahotell, där Rebecka lyckats få in sponsring från olika företag i Skåne. "Jag vill inte att den ekonomiska aspekten ska hindra någon från att vara med. Att få cancer och bli sjukskriven gör det ekonomiskt tufft," säger hon.

Träffarna har blivit succéer. Kvinnorna har kunnat dela med sig av erfarenheter som endast andra cancerpatienter kan förstå, både fysiska och psykiska utmaningar. "De förstod direkt om man hade svårt att formulera sig på grund av biverkningar av cellgifter," berättar hon.

Rebecka fortsätter att planera fler aktiviteter, med målet att de som klickar bra ska kunna ordna egna träffar. "Det är så viktigt och berikande att ha varandra," säger hon.

Idag, ett år efter sin diagnos, har Rebecka genomgått flera omgångar av cellgift, fått mastektomi av ena bröstet, och även blivit satt i för tidigt klimakterium på grund av sin hormonkänsliga cancer. Hennes liv har förändrats drastiskt; hon som tidigare spelade rugby på hög nivå och reste mycket har nu haft svårt att ens ta en promenad.

"Det har blivit en identitetskris, och nu arbetar jag med att hitta nya intressen och sysselsättningar. Stödgruppen har varit ovärderlig för mig," säger hon.

I somras kom det glädjande beskedet att all cancer var borta. Rebecka avslutar snart sin cellgiftsbehandling, men hon är medveten om att framtiden kommer att medföra nya utmaningar. "Jag kommer alltid att vara uppmärksam på min hälsa. Min hjärna kommer att påminna mig om cancer, men jag har lärt mig att leva med det," avslutar Rebecka.

Det är en inspirerande historia om styrka och gemenskap som lyfter fram vikten av att förenas i svåra tider.