Koldioxidhalterna i atmosfären når nya rekord, arter riskerar utrotning och stora områden på jorden blir obeboeliga. I Spanien har över 200 personer omkommit på grund av extrema översvämningar, där flera månaders regn föll på en enda dag. Mer än hälften av värmerelaterade dödsfall i Europa under 2022 orsakades av föroreningar kopplade till växthusgasutsläpp, och skogsbränderna i Amazonas når nu skrämmande nivåer, vilket hotar ekosystemet i hela regionen.

Den här veckan varnade 48 forskare Nordens regeringar för att risken för att Golfströmmen kollapsar är grovt underskattad, vilket i värsta fall kan leda till en klimatkatastrof här i Sverige. Dessa alarmerande nyheter är omöjliga att ignorera. Vår värld framstår som allt mer otrygg och osäker, och ingen med ögon i ansiktet kan blunda för att vi lever i en tid av kriser.

Samtidigt har vår civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) påpekat att ”det kan bli krig i Sverige” i sitt uppmärksammade tal. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har nu bytt namn till Myndigheten för civilt försvar och ändrat fokus från fredstida kriser till krig. Men hur förberedda är vi om något skulle hända? Enligt hemberedskapsexperten Patrick Sellman är svaret häpnadsväckande: "35-åringar i storstäder som ska vara samhällenas ryggrad är sämst. De kan ingenting!"

Som en del av denna generation började jag först känna mig defensiv. Jag kan väl något? Men insikten slog mig som kallt vatten. I detta perspektiv är jag, precis som många av mina likasinnade, en del av problemet. Mitt hem förvaltas med nöd och näppe, och den enda som skulle ha tillräckligt med mat under en kris är min hund. Jag kan knappt tända en grill, och vad skulle jag göra om samhället plötsligt kollapsade?

Den skrämmande tanken att ”någon annan” kommer att ta hand om oss om något hemskt händer, är inte längre en trygghet. Civilförsvaret är nedmonterat, och det finns inga förråd av livsmedel, mediciner eller bränsle.

Som Patrick Sellman påpekar har Sverige gått i barndom sedan 1990-talet, vilket kan förklara varför vi i min generation är så fast i tanken att “någon annan” kommer att lösa våra problem. Men vi måste förstå att detta inte är verklighet längre. Vi kan inte förlita oss på staten eller andra för att vara vår räddning.

Att leva i förnekelse är ingen lösning. Det är dags för oss millennials att växa upp och ta ansvar. Vi måste lära oss grundläggande färdigheter för att kunna klara oss själva. Om vi inte gör något nu, kan det snart vara för sent. Kanske borde vi börja förbereda oss på att överleva i en värld där klimatförändringar och global osäkerhet är norm – och kanske även börja se värdet i att kunna odla vår egen mat, lagra vatten eller åtminstone förbereda en nödkasse. Det är dags att vi kliver in i verkligheten och ställer oss frågan: Hur skulle vi överleva om kaos plötsligt inträffade?