Sommaren 2014 ställdes yazidierna i Sinjarbergen inför ett fruktansvärt ultimatum: konvertera till islam eller dö. Detta kom från den ytterst brutala terrorgruppen Islamiska staten (IS) som i sin framfart massakrerade tusentals yazidier. Män sköts till döds medan kvinnor och barn förslavades, ibland under åratal av sexuellt våld och övergrepp. FN har klassificerat dessa handlingar som folkmord.

Lina Ishaq, en 52-årig kvinna från Halmstad, rest till Syrien 2013 tillsammans med sina barn för att ansluta sig till islamistiska grupper. Hennes man Jiro Mehho och deras äldsta son var redan involverade i striderna. Tragiskt nog blev hennes yngre son, endast tolv år gammal, rekryterad som barnsoldat och dödades i strid. Senare dömdes Ishaq för att ha tillåtit att sonen blev en del av detta skrämmande öde.

I dag står Lina Ishaq åtalad för deltagande i folkmordet mot yazidierna. Enligt åtalet tog hon emot nio yazidiska slavar, däribland fem barn, i sitt hem i Raqqa, IS självutropade huvudstad. Ishaq nekar till alla anklagelser. Under rättegången framkom det att ett expertvittne, Pari Ibrahim, beskrev situationen för yazidierna och framhöll att kvinnor i IS var lika farliga som männen.

"De trodde verkligen på detta, och många gånger var de värre än sina män. De styrde hemmet när männen var borta", säger Ibrahim, och betonar att det inte handlar om svaga kvinnor utan om aktiva deltagare i förtrycket.

Enligt åtalet ska Ishaq ha utsatt sina slavar för en rad grymheter, inklusive tvångsarbete, misshandel, och att ha visat dem filmer av avrättningar för att skrämma dem till lydnad. Denna fruktansvärda behandling ingick också att hon tvingade dem att konvertera till islam och utövade religiösa ritualer som de inte trodde på.

Lina Ishaq växte upp i en kristen familj men konverterade till islam efter att ha träffat sin man. Tvång och manipulation inom hennes senaste liv har väckt frågan om hur en person som flytt ett krig kan hamna på en så mörk väg.

Pari Ibrahim, som själv flytt från Irak, menar att IS-brott fortfarande pågår och att många yazidier som kidnappades fortfarande saknas. Nyligen hittades en 21-årig yazidisk kvinna som varit fången i Gaza i tio år. Det är en påminnelse om att kampen för rättvisa och sanning är långt ifrån över.

Ishaqs försvar påstår att hennes leende i rättssalen inte är ett tecken på att hon stöder IS, utan kan vara associerat med nervositet. Det är också värt att notera att medan IS har besegrats militärt, kvarstår de som drabbats av deras grymheter i limbo.

Rättegången mot Lina Ishaq är i skrivande stund fortfarande pågående, och resultaten kan potentiellt påverka hela yazidisk samhälle och deras möjlighet till slutgiltig återhämtning. Offren får förhoppningsvis den rättvisa de förtjänar, men frågan kvarstår: Hur mycket av det förflutna går att lämna bakom sig?