Tusentals utlänningar har blivit erbjudna ryskt medborgarskap – en dröm som de trott skulle leda till välstånd och frihet, men istället har de fastnat vid fronten som soldater i det pågående kriget. En kubansk rekryt vid namn Jorge uttrycker sin frustration: “Nu säger de att eftersom vi är ryska medborgare måste vi kämpa till krigets slut.”

Många av dessa rekryter har skrivit under ett kontrakt med den ryska armén som lovar hög lön och snabbare medborgarskapsprocess, men avtalet har en dyster baksida. Manuel, en annan kuban, berättar att hans pass togs ifrån honom innan han sändes till fronten, vilket lämnar dem i en krossad situation utan möjlighet att återvända hem.

Enligt Ivan Chuviliajev, en aktivist från rysk rättsorganisation, är dessa utlänningar i händerna på det ryska försvarsdepartementet, och deras dokument har beslagtagits för att förhindra avhopp.

Samtidigt menar Ukraina att antalet utlänningar i den ryska armén ökar dag för dag, med rekryter som kommer från fattigare länder som Kuba, Nepal, Ghana och Somalia. Ryssland, som lider av motgångar efter tre års krig, har blivit beroende av dessa rekryter för att stärka sina trupper.

Det är värt att notera att de flesta av dessa soldater inte strider av ideologiska skäl. Istället är det den ekonomiska verkligheten som driver dem. Många ser detta som en chans att bryta sig loss från fattigdom och ge sina familjer en bättre framtid. Ramchandra Khadka från Nepal berättade hur han och andra rekryter fått en brutal verklighet som de inte var förberedda på – att snabbt skickas till frontlinjen snarare än att få utbildning.

En särskilt gripande berättelse kommer från Richard från Sierra Leone, som reste till Ryssland för att kunna finansiera sin dotters dröm om att bli läkare. Han beskrev hur han blev pressad att skriva på kontrakt utan att förstå vad det innebar: “Ingen frågade mig om jag ville gå med i armén eller inte. Pappren var på ryska, och jag förstod inte vad de sade. Allt de behövde var min underskrift.”

Situationen i hemlanden är för många en verklighet av extrema utmaningar. Cintrons liv i Cuba är så svårt att han påpekar, “Här kan du vara kärnfysiker och ändå dö av hunger.” Han är beredd att göra vad som krävs för att ge sin familj en bättre tillvaro, även om det betyder att strida i ett krig långt hemifrån.

Det väcker en djupare fråga: Vad är priset för den sökta friheten? Denna tragiska verklighet exemplifierar hur osäkerhet och desperation kan leda till offer som de flesta inte skulle kunna föreställa sig.