Med bara tio dagar kvar av Joe Bidens mandatperiod inledde han en massiv offensiv mot den ryska ekonomin med sina strängaste sanktioner mot rysk olja hittills. Men varför just nu? Är det för att sätta Donald Trump på plats och begränsa hans agerande?

Det finns säkert en del av den förklaringen, men det är bara en del av bilden. Under hela tiden har USA balanserat sina oljesanktioner mellan två mål: att skada den ryska ekonomin utan att orsaka dramatiska prischocker och inflation. Nu, när inflationen är under kontroll och den amerikanska oljeproduktionen är hög, har USA mer spelrum att öka trycket på den ryska oljeindustrin. De nya sanktionerna syftar till att göra oljepumpning, transport och betalningar betydligt dyrare och mer komplicerade för Ryssland.

USA:s nya sanktioner omfattar att inkludera Gazprom Neft och Surgutneftegas, Rysslands tredje och fjärde största oljeproducent, på sin sanktionslista. Dessutom förhindras amerikanska företag att ge tjänster till rysk oljeutvinning samt införa sanktioner mot ryska företag som utför samma tjänster. Sanktionerna sträcker sig också till viss rysk LNG-produktion och transport. Amerikanska banker får inte användas för betalningar av rysk energi, även om det finns en tidsram för att avveckla detta.

Dessutom sätter sanktionerna press på ryska försäkringsbolag som försäkrar oljetransporter. I kombination med utvidgade sanktioner mot så kallade skuggfartyg, som transporterar rysk olja, skapar detta ett stort hinder för Ryssland. Omkring en tredjedel av dessa fartyg, som inte har försäkringar och transporterar olja över de prisgränser som väst har infört, har nu hamnat på den amerikanska sanktionslistan, vilket i praktiken sätter dem ur spel.

Effekten av dessa sanktioner var omedelbar. Ett sextiotal fartyg låg till ankar utanför Kinas och Rysslands kuster. Köpare av rysk olja, hamnar och andra inblandade aktörer blev snabbt rädda för att drabbas av sekundära sanktioner från USA om de fortsatte affärerna. Indiska och kinesiska handlare har dragit öronen åt sig, och den ryska staten och andra aktörer är troligtvis inte beredda att ge upp utan strid.

De kommer att söka nya vägar för att kringgå sanktionerna, dölja köpare och säljare bakom komplicerade handelsavtal, förfalska dokument och annat. På lång sikt kan de försöka bygga upp ett eget system för finansiering, transport och produktion som inte är beroende av väst. Men det kommer att ta tid, och tid är pengar.

Biden-administrationen har infört dessa "Trump-sanktioner" på ett sätt som gör det svårt att ta bort dem. För att upphäva sanktionerna krävs i praktiken medgivande från en kongress där fiender till den ryska regimen är i majoritet. Mycket hänger på hur de nya makthavarna vid Vita huset hanterar situationen, men Trumps anhängare har ännu inte signalerat att de vill lätta på några Rysslandssanktioner.

Sammanfattningsvis visar dessa åtgärder att väst fortfarande har kraftfulla ekonomiska verktyg mot Ryssland. Ryska statens inkomster är knutna till ett fåtal kanaler som väst kan stänga av ytterligare om den politiska viljan finns. Utan oljepengar är Putin i en knepig situation och den ryska ekonomin kan stå inför allvarliga utmaningar.