ADHD är ett komplext tillstånd som ofta missförstås och trivialiseras. Många anser felaktigt att ADHD bara handlar om omognad, men verkligheten är långt mer komplicerad. Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet och forskare vid Karolinska Institutet, framhäver att ADHD kan ge livslånga och allvarliga konsekvenser.

Forskning visar att personer med ADHD har en hög grad av samsjuklighet, vilket innebär att de ofta lider av andra psykiatriska och somatiska diagnoser. Det är inte ovanligt att se diagnoser som autism, depression, ångest, samt fysiska tillstånd som autoimmuna sjukdomar och fetma parallellt med ADHD. Denna samsjuklighet utgör en betydande utmaning för individerna och påverkar kraftigt deras livskvalitet.

Skolprestationer drabbas ofta negativt av ADHD, vilket i sin tur kan leda till svårare att få och behålla ett arbete. Enligt studier är arbetslösheten högre bland personer med ADHD, oavsett utbildningsnivå. Detta leder till lägre inkomstnivåer och ökar risken för social utsatthet.

En annan skrämmande aspekt är den högre risken för kriminalitet och missbruk. Forskning visar att individer med ADHD har en signifikant större benägenhet att dömas för brott och att utveckla beroenden av alkohol, droger, och spel.

Kostnaden för samhälle och individ är enorm. Enligt dansk forskning beräknas kostnaden för en person med ADHD ligga på cirka 16 000 euro per år, med en möjlig ökning till 23 000 euro om socialbidrag inkluderas. Behandling och intervention är avgörande för att minska dessa kostnader och förbättra livskvaliteten. Läkemedel är en viktig del av behandlingen, men psykoedukation och psykologiska åtgärder är också centrala. Det handlar om att träna personer i att hantera sin ADHD genom kommunikativ träning, känslohantering och olika hjälpmedel som förbättrar tidshantering och daglig struktur.

Tatja Hirvikoski, som forskar vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, arbetar med att utveckla stöd och information för vuxna med ADHD. Hon har varit involverad i skapandet av en resursplattform för föräldrar med ADHD, där de kan få tillgång till både intervjuer med forskare och berättelser från personer med ADHD. Detta kan bidra till att minska stigma och öka förståelsen.

Hon betonar att arbetslivet ofta är det mest exkluderande området för personer med ADHD. "Det finns en enorm potential i dessa individer, men samhällssystemet missar att använda den potentialen. Vi behöver arbetsgivare som är villiga att anpassa sig och förstå hur man kan stödja dessa talanger istället för att avfärda dem," säger Hirvikoski.

Att ta itu med ADHD är avgörande inte bara för de individer som lider av det, utan även för samhället som helhet. Genom att satsa på rätt behandling och inkludering kan vi skapa en mer rättvis och produktiv framtid för alla.