I somras, när nyheten om fångutväxlingen av EU-tjänstemannen Johan Floderus och Saeed Azizi nådde världen, chockades många av de oväntade vändningarna. Det var en glädjande stund - två svenskar falskt anklagade hade äntligen fått frihet efter att ha tillbringat över sex månader i iranskt fängelse. Men vad hade den svenska regeringen egentligen gett i utbyte för deras frihet?

En av de mest upprörande aspekterna av denna historia handlar om Hamid Noury, en dömd mördare och bödel. På samma dag som han får sin frihet tillbaka efter att ha avtjänat två år av sitt livstidsstraff, har han återvänt till Teheran, där han mottogs som en hjälte av sina supportrar.

Noury dömdes 2021 av Stockholms tingsrätt för grova brott mot folkrätten och mord, en dom som i december 2023 bekräftades av Svea hovrätt. Historien om vad han gjorde under massavrättningarna av politiska fångar i Iran 1988 är en av de mest fruktansvärda i modern historia; han valde ut fängslade individer för avrättning och eskorterade dem slutligen till galgen.

Nima Sarvestani, den svensk-iranske filmaren, har i samarbete med författaren och människorättsaktivisten Iraj Mesdaghi, lyckats få Noury att resa till Sverige genom en skickligt iscensatt plan som involverade en så kallad sexfälla. Noury trodde han skulle få en festlig kryssning och välkomnas med öppna armar av unga kvinnor. Men istället grep svensk polis honom på Arlanda flygplats den 9 november 2019, vilket ledde till en lång och komplicerad rättsprocess dokumenterad av Sarvestani.

Sarvestani betonar att hans syfte inte är att hänga ut individer, utan snarare att belysa de grymheter som ägde rum i Iran. "Vi vill diskutera avrättningarna av politiska motståndare, inte mer än så," säger Sarvestani till filmsajten Business Doc Europe.

Nima Sarvestani har gjort sig känd för sina gripande dokumentärer, som belyser förtryck och kampen för mänskliga rättigheter i olika delar av världen. Hans mest kända verk inkluderar "Jag var värd 50 lamm", "Flykten från Myanmar" och den Emmy-belönade "Frihet bakom galler", som handlar om kvinnor som sitter fängslade i Afghanistan.

Han fortsätter att stå fast vid sin mission, trots de hot han mottar från Noury, som påstår att Sarvestani snart kommer att "gå under". Sarvestani har trots det vägrat att låta sig skrämmas och säger att han ser det som sitt ansvar att berätta den sanna historien om det som hände.

Även om Sarvestani fått erbjudanden om produktion i Iran, är han fullständigt medveten om att det skulle kunna innebära livsfara. Han och hans syster, Nahid Persson, som också är dokumentärfilmare, har en djup personlig koppling till dessa händelser - de förlorade sin bror, Rostam, som avrättades av regimen när han bara var nitton år gammal.

Sarvestanis kamp för rättvisa och sanning fortsätter. Han har inte bara blivit en röst för de som inte längre kan tala, utan också en symbol för motståndet mot det iranska förtrycket. 'Dödshot kommer inte att stoppa mig,' säger Sarvestani. 'Jag kommer att fortsätta min kamp för att avslöja sanningen och stå upp mot orättvisorna i världen.'