Går ensamhet i arv? Det är den tankeväckande frågan som den norske författaren Niels Fredrik Dahl ställer i sin nya roman "Fars rygg", en djupt personlig berättelse om sin far. Titeln antyder ett komplext förhållande till pappan, som framträder som en ensam vandrare, ständigt sökande efter ett bättre förflutet där han hade kunnat bli lycklig.

I Dahls tidigare roman "Mor om natten" (2017) utforskade han sin mors liv och insåg hur lik han var henne. Medan hon kämpade med depressioner, greppade han om alkoholmissbruket i jakten på att fly. Hennes nattliga utflykter speglar hans egna tillkortakommanden och det svåråtkomliga i att förstå sin egen bakgrund.

Dahl stod inför en stor utmaning när han skulle skildra sin far. Medan han hade tillgång till moderns dagbok för inblickar till hennes liv, saknas det nästan helt dokumentation om hans far. Något år före faderns död bad Dahl om att få intervjua honom. Fadern svarade att det skulle gå bra, men att han inte ville berätta om svåra och tunga saker. Dömda att förbli osagda blev de, och detta gav Dahl större frihet i sin skapelseprocess.

Faderns livshistoria bjuder på fascinerande, men också tragiska insikter. Som femåring flyttade han till Alexandria med sina föräldrar och skickades senare till Norge för att studera som trettonåring. Hans liv präglas av plötsliga avsked; vid tjugo års ålder flydde han från det ockuperade Norge till Sverige, en flykt som skulle få konsekvenser för resten av hans liv. Livet han ledde fylldes av ensamhet och en brist på vänner – något som framgår tydligt i Dahls utforskande av faderns kvarlåtenskap.

Med hjälp av fragment av pappans brev, vykort och teckningar, försöker Dahl att måla en bild av en man som ofta befann sig isolerad. Han skriver om hur fadern som barn avstod från att ingripa i skolkamraternas liv, alltid stående på avstånd, en skugga av sig själv. Han får kämpa med våndor både i skolan och privatlivets krävande utmaningar.

Dahl lyckas väva in sina egna känslor av utanförskap och härigenom är hans berättelse både personlig och universell. Många kan relatera till känslan av att stå utanför och inte riktigt passa in, oavsett tid eller plats.

En av romanens centrala insikter är att vi ofta ser våra föräldrar först som döda, vilket hindrar oss från att förstå deras liv fullt ut, samt att vi kanske måste konfrontera våra egna barndomserfarenheter för att förstå oss själva. Detta är en gammal sanning, men Dahl ger den liv genom sin litterära konst.

Språket i "Fars rygg" är stillsamt och poetiskt, med starka bilder som bär berättelsen snarare än enbart analyser. En illustration av en pojke på skidor i djup snö, eller en ung man som ankommer svettig till en internatskola i Schweiz, är exempel på Dahls förmåga att få oss att känna och tänka själva, i stället för att förlita oss på förklaringar.

Översättningen av verket, utförd av Gun-Britt Sundström, förblir trogen Dahls stil medan den anpassar sig till svenska läsare. Hennes strategiska ordval och bevarande av den norska ordföljden fördjupar läsarens upplevelse av romanens norska kultur och historia.

Sammanfattningsvis är "Fars rygg" mer än bara en berättelse om en bortflyktande far – det är en djupgående och reflekterande resa genom ensamhet, familjeband och sökandet efter identitet.