I ett avsnitt av Lena Dunhams serie "Girls" blir vi tvingade att konfrontera en svår och utmanande verklighet. Antihjälten Hannah Horvath besöker den kända författaren Chuck Palmer, som blivit anklagad för sexuella övergrepp av kvinnor på sociala medier. Hannah har skrivit en essä där hon uttrycker sin besvikelse över sin tidigare idol. Deras möte blir en besynnerlig blandning av intellektuell diskussion och obehag.

Under deras samtal försöker Chuck förklara sina känslor kring anklagelserna, vilket leder till att han onödig och otillbörligt rör vid Hannah. Reaktionen är omedelbar; hon störtar upp och skriker, och Chuck ler, som om han fått som han ville. Scenen är en stark påminnelse om gränserna för samtycke och hur dessa kan överskridas.

Frågan som reste sig är komplex: Om alla män är dåliga, betyder det att alla män också är bra? Detta påstående raderar ju skillnaderna mellan individer och skapar ett grumligt tänkande som inte kan omfatta den sanna naturen av sexuella övergrepp. Det är inte bara en fråga om individer, utan om ett samhälle som ofta bagatelliserar dessa handlingar och inte ser den djupare strukturen bakom dem.

Fallet Pelicot, där en man drogade sin fru i sju år för att våldta henne och låta andra göra det, lyser starkt i denna diskussion. Den brittiska skribenten Sophie Smith framhäver att detta är ett symptom på en djupare kulturell våldtäktskultur, något som många feminister och aktivister jobbat för att belysa. Men samtidigt ifrågasätter andra, som den franska psykoanalytikern Elisabeth Roudinesco, att se Pelicot som en 'vanlig man'. Istället menar hon att hans perverterade handlingar är långt ifrån vad normala män skulle göra.

Det är uppenbart att inte alla män är våldtäktsmän, men vi kan inte heller ignorera att många av de människoideal vi föder faktiskt kan bidra till ett samhälle där sådana händelser upprepas.

Kulturella normer och sociala strukturer spelar en stor roll, och vi måste arbeta för att förvandla dessa normer för att föda en mer empatisk och respektfull relation mellan könen. Det krävs en djupgående förändring av hur vi pratar om dessa frågor, där vi istället för att generalisera, fokuserar på individens ansvar och samhällsansvar.

Vi står inför en hård verklighet som kräver enorma insatser från oss alla. Låt oss börja en konstruktiv dialog för att förändra detta hemska mönster som tyvärr är allt för vanligt.