Den senaste boken "Pappaskämt" har blivit en av årets mest sålda fackböcker och står nu framskjutet vid kassorna på Akademibokhandeln, perfekt inför jul. Boken innehåller 300 klassiska och kanske lite tröttsamma skämt som passar för hela familjen.

Exempel på skämt inkluderar: - Vilket språk talar man i himlen? – Engelska, så klart. - Vad sa vampyren till göteborgaren? – Eru go, eller?

Utgiven av Tukan förlag, representerar boken en nostalgisk återblick på humorns gyllene era, en tid när roliga historier och vitsar var en självklar del av våra sociala sammanhang. En tid pre-sociala medier, där vi kunde skratta tillsammans utan att oroa oss för politiskt korrekta gränser.

Men i dagens samhälle verkar det som att popkulturen har förändrat vad vi finner roligt. Många av de skämt som tidigare var acceptabla ter sig numera olämpliga och vi tvingas att navigera genom en djungel av regler kring skapandet av humor.

Detta leder oss till den kända komikern Louis CK, som har gjort en karriär på att öppet diskutera sina svårigheter som far och likheterna i att vara människa. Hans skämt är såväl provocerande som tankeväckande, och vissa anser att humorn han erbjuder kan vara en av nycklarna till att avdramatisera tabubelagda ämnen.

Nyligen visades en dokumentär om Louis CK som heter "Sorry, but not sorry" på SVT, vilket väcker debatten kring metoo-rörelsen igen. Det råder delade meningar om metoo-rörelsens påverkande kraft inom underhållning och hur den har skapat en 'domstol' där straffet för övertramp inte tycks få något slut. Kritiker hävdar att det ibland kan gå så långt att straffet för en gång, oavsett hur länge sedan det var, aldrig tycks löpa ut.

Trots att jag erkänner hans brister har jag fortfarande en djup respekt för Louis CK som artist. Det som skiljer honom från många andra komiker är hans förmåga att kombinera humor med en allvarlig analys av vårt samhälle och dess snabba förändringar.

Tillbaka till "Pappaskämt" - även om boken kan upplevas som ytlig och banal, finns det en tröstande kvalitet i dess enkelhet. Många av oss saknar helt enkelt den enkla glädjen av skratt och gemenskap i dessa tider där humor ofta anses riskabelt. Det finns så mycket mer i vårt samhälle som vi kan sträva efter, som ett fungerande pensionssystem eller bättre tågtrafik, men i grund och botten är det kanske glädje och skratt vi alla längtar efter och behöver mer av.