I en ny bloggpost uttrycker Kommunals ledamot Johan Ingelskog sitt missnöje över att de privata och ideella arbetsgivarorganisationerna vägrar att införa samma strikta regler för dygnsvila som finns i Kommunals avtal med kommunerna. Han poängterar att detta skapar en orättvis konkurrenssituation som kan påverka anställningsvillkoren för många arbetstagare.

Ingelskog argumenterar för att det är av största vikt att skapa en jämn spelplan i arbetslivet. Hans kritik mot de privata och ideella företagen grundar sig i att dessa inte borde ha en fördel gentemot kommunala företag. ”Det snedvrider konkurrensen,” säger han, ”och gör det möjligt för privata/vinstdrivande företag att pressa ner löner och villkor.”

Under de senaste två åren har Kommunal hävdat att EU:s regler begränsar möjligheterna till dygnspass. När de privata och ideella arbetsgivarorganisationerna nekade att skriva avtal med de stränga EU-kriterierna, reagerade Kommunal starkt och ifrågasatte deras lojalitet gentemot arbetstagarna.

Det är uppenbart att det finns en skillnad i villkoren för personal inom personlig assistans, med privata/ideella företags avtal som ofta är mycket sämre än de kommunala. Här är några föruroligande exempel:

- Uppsägningstiderna för anställda som varit i tjänst i mer än ett år är 6 månader i kommunerna jämfört med 4 veckor i privata/ideella verksamheter.

- Ersättningen för jourtid är i genomsnitt tre gånger så hög i kommunala avtal.

- Heltid i privata avtal anges till 40 timmar per vecka oavsett arbetsbelastning, medan kommunerna erbjuder ett mer flexibelt system.

- OB-ersättningen är också högre inom kommunsektorn.

Det är värt att notera att de snäva avtalen med privata och ideella företag inte är ett resultat av EU:s regler; faktiskt handlar det om val mellan parterna och deras förhandlingar. Medan Kommunal under lång tid tillåtit en förskjutning mot privata aktörer, har situationen nu blivit akut – särskilt vid diskussioner om dygnsviloregler.

Det är frapperande att sådana skillnader i avtal under så många år har accepterats, medan just dygnsviloregler plötsligt verkar vara en linje i sanden. Ingelskog och Kommunal verkar nu markera ett helt nytt ställningstagande mitt i diskussionerna.

Vi måste fråga oss själva: Är detta överhuvudtaget hållbart i längden? Kommer samarbetet mellan fackföreningar och arbetsgivare att förändras till det bättre, eller står vi inför en ny våg av motstånd? Är det dags för en grundlig översyn av våra arbetsrättsliga villkor för att säkerställa rättvisa för alla arbetstagare i Sverige?