Marie Bergström, som föddes utan ögon och synnerver, flyttade som 17-åring in i en specialanpassad hyreslägenhet på Lingvägen i Hökärrängen, ett bostadsområde för synskadade. Där har hon upplevt en trygg och gemenskaplig tillvaro.

– Jag trivdes verkligen på Lingvägen, vi hade anpassade kök och tvättstuga med blindskrift och ett funktionellt bokningssystem, berättar Marie.

Det var inte bara boendet som var anpassat, utan hon hade också möjlighet att umgås med andra synskadade. Tillsammans hjälptes de åt och delade roliga stunder, som sommarens grillfester. Men för ett par år sedan kom nyheterna om ett kommande stambyte.

Marie deltog i en samrådsgrupp där hon tillsammans med hyresvärden Stockholmshem planerade stambytet och hur evakueringen skulle gå till. Men när det var dags för flytt insåg Marie att hennes nya lägenhet inte alls var anpassad för henne.

Trots sina önskemål om att byta till en annan lägenhet med större badrum blev svaret nej. Istället erbjöds hon en permanent flytt till en lägenhet i ett annat område, trots att den skulle ha anpassningar för hennes funktionsnedsättningar.

– Jag fick bara fem dagar på mig att bestämma mig. De sa att jag skulle ta den här lägenheten nu och att alla anpassningar fanns, säger Marie, som kände sig under press.

Men när Marie till slut flyttade blev det tydligt att lägenheten inte motsvarade hennes behov. Den digitala tvättstugan hanteras via en app och har en touch screen, vilket är en stor utmaning för Marie. Såväl spishällen som badkaret är olämpliga för hennes situation.

För att kunna klara av livet i den nya lägenheten har Maries mamma, som bor 60 kilometer bort, tvingats pendla till Stockholm varje dag för att hjälpa till med matlagning och tvätt. Men med Maries tonårsson hemma kan hennes mamma inte längre ge den hjälp hon behöver.

Marie kontaktade Stockholmshem för att be om hjälp med nödvändiga anpassningar, men fick avslag. Hon fick veta att hon numera tillhörde ett annat område och skulle behöva vända sig till sin nya förvaltare.

– Den nya förvaltaren sa att de inte betalar för några anpassningar och hänvisade mig till kommunen. Men kommunen har en fem månaders kötid innan de kan börja utreda mitt ärende, berättar hon.

Detta innebär att Marie, fram till dess, inte kan laga mat, tvätta kläder eller få hjälp med sin hygien. Hon framhäver vikten av att ha tillgång till utrustning som gör henne självständig, såsom en spis med klickande vred och ett större badkar.

I sin desperation har Marie även ansökt om utökat boendestöd men har fått avslag, då myndigheterna anser att hon klarar sig på egen hand trots att hennes tidigare boende var anpassat för hennes behov.

– Varje dag blir en kamp för att få mina rättigheter respekterade och det påverkar mig psykiskt, säger Marie, frustrationen i rösten är tydlig.

I en kommentar från representanten vid Stockholmshem hävdades det att flytten var på Marie eget initiativ och att de aldrig garanterat att den nya lägenheten hade nödvändiga anpassningar. Men Marie är fast besluten att kämpa för att få det stöd hon behöver för att kunna leva ett värdigt liv.