Sommarens tragedier 2018 är ett minne som Kaj Martin alltid kommer att bära med sig. Det var då han ställdes inför en allvarlig sjukdomsdiagnos, miste sin mamma och drabbades av en omfattande brand som förlorade hans familjehem. Hur överlever man denna typ av trauman och hur hittar man styrkan för att kämpa sig igenom?

Det började en dag när Kaj Martin på toaletten märkte att urinen var djupröd istället för den normala färgen, som snabbt ledde honom till läkare. Hans första diagnos var en urinvägsinfektion, men när symtomen kvarstod, insisterade han på att få ytterligare utredningar. Diagnosen visade sig vara cancer i urinblåsan, en verklighet han aldrig var beredd på.

Samtidigt som han kämpade mot sin sjukdom dog hans mamma plötsligt. Det var en chock för hela familjen, som föll i en djup sorg. Hans hem i Sjundeå blev också offer för en brand, en olycka orsakad av ett åskväder som antände köksfläkten. Ingen var hemma, och när Kaj och hans yngsta son nådde hemmet, möttes de av en skrämmande syn av förstörelse.

– Allt var förstört, berättar Kaj. Hela köket var brand- och vattenskadat. Hemmet blev obeboligt i nio månader.

Trots denna storm av sorg och motgångar fann Kaj styrka i öppenhet. Han delade sin resa via sociala medier och skrev om sina känslor och rädslor, vilket visade sig vara en botande process. Han kände en stark oro för att han skulle följa sin fars fotspår, som dog av samma sjukdom när han var bara 55 år gammal.

Behandlingen kom igång på hösten, och även om det var tuffa veckor där Kaj kämpade med sin hälsa, fick han jobbiga stunder av lättnad. Han arbetade som museiintendent på det nyöppnade konstmuseet Amos Rex, där han kunde hitta inspiration och distraktion i sitt arbete. Tankar på sjukdomen fick stå tillbaka, om så bara för en stund.

Under sin sjukdom var han också tvungen att handskas med sin mammas lägenhet, vilket var en känslomässig påfrestning. Att rensa och gå igenom hennes tillhörigheter var tungt, men Kaj hittade ett lugn i att han inte behövde tömma ett slott.

Operationen som följde inkluderade skapandet av en ny urinblåsa av hans tunntarm, en process han inte underskattade. Från sjukhuset ställdes han inför en ny verklighet som var både skrämmande och utmanande. Hans fru, Helena, tog hand om allt med det brandhärjade huset, och lämnade honom att fokusera på sin egen återhämtningsprocess.

Men livslust och mod blev avgörande. Genom att umgås med vänner när han orkat, kände Kaj att hans positiva inställning hjälpte andra omkring honom.

– Jag insåg att livet är vackert och att jag fortfarande har så mycket att ge, både hemma och på jobbet, säger han.

Samtidigt reflekterade han över sina livsval och erkände att rökning hade bidragit till hans hälsoproblem. Han blev medveten om sambandet mellan tobaksrökning och cancer, och han ångrade att han inte skött sig bättre.

Efter operationen drabbades Kaj av en posttraumatisk depression, men genom företagshälsovården fick han kontakt med en psykoterapeut. Att prata om sina känslor blev ett viktigt steg i hans läkningsprocess.

Två månader efter operationen återvände han till sitt arbete och fann att det var den bästa terapin; att få engagera sig på nytt fyllde honom med hopp och energi, och han upptäckte att det finns liv efter lidande.