Det luktar faktiskt lite och jag får hålla för öronen för trummorna och basen spelar tajt men lite för starkt. Någon halvligger med en mikrofon i handen, och väskor och jackor är travade på det enda bordet. Gitarristen räknar in och låten börjar om. En replokal? Nej, det är faktiskt rast på en skola i norra Kortedala, och när jag stiger in sträcker sångaren på ryggen medan basisten sänker ljudet på sin förstärkare.

Här har många elever repat, lärt sig musikens grunder, stått på scen, sjungit lucia, åkt på turné och rest på skolresor utomlands, för att inte tala om att de haft mängder av vanliga lektioner i matte och svenska och de andra ämnena man läser på högstadiet. Vi besöker Utmarksskolans musikklasser i norra Kortedala, som i år firar sitt 20-årsjubileum.

En av dessa framgångsrika elever är Jonathan Bondesson, som vi har sökt upp för att prata om musikklasserna och vad musiken betyder i hans liv idag. Han befinner sig just nu på turné, men vi lyckas till slut boka en tid för ett möte.

Jonathan anländer med en härlig energi och delar med sig av sina musikaliska projekt. Medan han pratar blir det tydligt hur engagerad han är. Förutom att driva en dansskola tillsammans med sin mamma är han även aktiv i olika musikprojekt och bokar band på scenen Oceanen. Hans mest framgångsrika projekt just nu är bandet Chicos Fritos, där han spelar tillsammans med en munspelare.

- Vi har bytt ut flamencosången mot munspel, förklarar han med ett leende.

Jonathan har rest och spelat en hel del, och nu senast har han turnerat med en flamencodansare. Men hur kom han till guran i första hand?

- Jag har alltid behövt spela gitarr för att må bra. Redan på högstadiet spelade jag elgitarr och metal, men när jag var 13 började jag med flamenco. Sedan valde jag att gå ett estetiskt program i gymnasiet, men där var det lite tufft att knyta kontakter.

Trots motgångar fortsatte han att följa sin passion för musik och kom att studera på Ljungskile folkhögskola, vilket han beskriver som en viktig milstolpe. Det var även där han bestämde sig för att lämna jazzen och fokusera på flamenco.

Han sökte sig till Musikhögskolan i Stockholm, följt av i ett par år i Sevilla. Där stod han återigen vid ett vägskäl; stanna i Sevilla för att bli bättre eller återvända hem för att fortsätta studera? Han valde den senare vägen och blev ensam i Sverige om att ha en master i flamencogitarr. Sedan dess har han frilansat och skapat sin egen musik.

- Det är viktigt för mig att jag får skapa min egen musik, säger han. Jag känner att jag måste följa min egen väg.

Efter sina studier startade han en studio i Stockholm, men pandemin fick honom att tänka på familj. Tillsammans med sin fru Rebecka flyttade han till Göteborg och nu står de på tur att flytta till en gård på Orust, där de planerar att skapa en plats för kultur och musik.

Jonathan pratar om Utmarksskolans musikklasser med värme och nostalgi. Att gå i musikklass innebär ett stort engagemang, och han anser att det närmar eleverna varandra och deras lärare.

- Jag minns att vi hade faddrar när vi började, de var som våra rockidoler, säger han med ett skratt. Det var så inspirerande!

Det handlar om mer än bara musik; det handlade om gemenskap och att skapa minnen tillsammans. Jonathan minns den musikteori han fick lära sig som ovärderlig och hur lärarna gav eleverna ansvar. Det ledde till att han i slutändan stod på scenen och sjöng solo.

Nu har han fått veta att Utmarksskolans musikklasser fortfarande är aktiva med resor och konserter, och inte minst—det finns fortfarande platser lediga för nya elever! Den 21 november är det öppet hus för intresserade elever, och ansökningar öppnas i februari.

Jonathan avslutar sin kopp kaffe, och innan han går dyker en kattunge till. Han lämnar oss med ett råd till blivande musikstudenter: - Det ska vara roligt! Spela för din egen skull, välj det instrument du verkligen brinner för.