I en tid av ekonomisk osäkerhet och stigande levnadskostnader har diskussionen om jobbskatteavdraget blivit ännu mer central. Det har framförts kritik av Socialdemokraterna, som hävdar att avdraget gynnar höga inkomster. Men verkligheten visar en annan sida av myntet – jobbskatteavdraget gynnar framför allt låg- och medelinkomsttagare, inklusive ungdomar som arbetar deltid.

Enligt Konjunkturinstitutet leder skattesänkningar på arbete till ökat arbetstillgång och stärker därmed den svenska ekonomin på sikt. Trots detta menar motståndarna att kostnaden för detta avdrag, som uppgår till 23 miljarder kronor, skulle kunna finansiera betydande reformer som höjt barnbidrag och avgiftsfri kollektivtrafik.

Det är lovvärt att satsa på barnfamiljer och kollektivtrafik, men det är avgörande att presentera en seriös och konkret finansieringsplan. I ett läge där den offentliga ekonomin redan är pressad, behöver alla nya förslag en tydlig plan för hur de ska finansieras.

Vidare har problemen med ungdomars skuldsättning uppstått under flera år och kan inte läggas på den nuvarande regeringens bord ensamt. Det krävs en djupgående lösning som adresserar arbetsmarknadens strukturella utmaningar och fokus på ekonomisk utbildning för unga människor. Att skylla en långvarig negativ trend på ett specifikt avdrag är en förenkling som inte stämmer överens med verkligheten.

Förslaget om arbetsmarknadsutbildningar har också ifrågasatts. Utan tydlig finansiering och implementering riskerar det att bli en tom, mediefrämjande åtgärd utan verklig effekt.

I slutändan behövs konkreta beräkningar och realistiska förslag för att skapa effektiva reformer. Att förlita sig på populistiska uttalanden visar bara på en osäkerhet och brist på substans i den politiska debatten. Det är hög tid att vi som samhälle fokuserar på faktiska lösningar och inte bara tomma löften. Har vi inte råd med det, även i en tid av förändring?