I dagens samhälle når många pojkar diagnosen ADHD i tidigare åldrar jämfört med tjejer, som oftare diagnostiseras mellan 14 och 17 år. Detta har lett till att många unga tjejer inte får den hjälp de behöver i tid. Det är hög tid att förändra detta och anpassa ADHD-utredningar så att de inkluderar tjejers unika symptom.

Enligt Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) blir tjejers ADHD-symptom tydligare i senare tonåren, men dessa symptom tas ofta inte på samma allvar som hos killar. Tjejer diagnostiseras ibland snarare som hormonella tonåringar än individer med en neuropsykiatrisk diagnos, vilket kan leda till en ökning av psykisk ohälsa bland dem.

Det är ingen lätt uppgift att justera diagnosmetoder, men det är av största vikt att vi tar hand om de som kämpar i sin vardag. För att säkerställa att alla får den hjälp de behöver, bör utredningar fokusera mer på symptom som kan vara uppenbara hos tjejer, såsom svårigheter med organisation och social interaktion, snarare än att enbart baseras på traditionella symptom kopplade till pojkar.

Dessutom har det rapporterats om en ökning av förskrivningen av antidepressiva medel, som Setralin, till yngre tjejer som inte fått rätt diagnos. Den här bristen på tillgång till medicinsk hjälp ger inte bara konsekvenser för individen utan pressar även sjukvårdssystemet ytterligare.

Som en 17-årig tjej med ADHD anser jag att det är avgörande att mental hälsa ges högre prioritet och att det görs förändringar kring diagnosen för unga tjejer. En justerad diagnosprocess skulle avlasta psykiatrin och ge bättre förutsättningar för tjejer att lyckas i skolan och i livet.

Vi måste stå upp för ungarnas rättigheter till en korrekt diagnos och behandling – för att motverka stigmat och skapa en mer jämlik vård för alla.