Den heta debatten om arbetstidens framtid intensifieras! Industriarbetsgivarna kräver nu att arbetstidsförkortningen ska plockas bort ur de gällande avtalen. Detta kan i sin tur ge arbetstagarorganisationerna, såsom LO, anledning och kraft att driva på för en lagstiftning som kan förändra arbetsmarknaden i grunden. GS-fackets avtalssekreterare Madelene Engman uttrycker en tydlig oro över utvecklingen.

I fokus för den nuvarande avtalsrörelsen står frågan om arbetstidens längd, något som har blivit en brännande fråga i samhällsdebatten under det senaste året. Flera förslag har lagts fram för att sänka den lagstadgade 40-timmarsvecka till 35 eller till och med 30 timmar. Intresset för att diskutera arbetstidens villkor har ökat markant, framför allt i ljuset av det förändrade arbetslivet som följer av post-pandemin och digitaliseringens framfart.

Trots att LO-förbunden inte enats kring en gemensam strategi för att driva arbetstidsförkortning under den nuvarande avtalsrörelsen, har en utredning tillsatts. Detta leder till frågor om hur LO-förbunden kommer att agera politiskt framöver, vilket skapar osäkerhet inom arbetsmarknaden.

Industriarbetsgivarna kräver en avveckling av arbetstidsförkortningen just nu, av oro för framtida lagändringar. Teknikföretagen har också uttryckt att de vill avskaffa arbetstidsförkortningen ur avtalen om lagstiftarna skulle meddela en 35-timmars vecka.

"Vi behöver öka antalet arbetade timmar i stället för att minska dem. Vi vill byta arbetstidsförkortning mot pension", säger Per Widolf, förhandlingschef hos Industriarbetsgivarna, samtidigt som han ifrågasätter lagstiftningens syfte och effekter.

Madelene Engman från GS-facket ser faran i att ta bort arbetstidsförkortningen. "Det ökar risken för att frågan går in på politikernas bord", förklarar hon. Detta kan i sin tur tvinga fram lagstiftning som kan bli ytterst svårt att justera i framtiden.

Under avtalsrörelsen har även facket Pappers förespråkat en utökning av arbetstidsförkortningen, en fråga som enligt dem är central för deras medlemmar.

Per Widolf, som i sin tur ser Pappers krav som omöjliga att möta, påpekar att industrin är dygnet runt verksam och att en arbetstidsförkortning skulle påverka produktiviteten allvarligt. Företagen har redan svårigheter med kompetensbrist och omständigheterna finns inte för att minska arbetstiden.

Det står nu klart att parterna står på olika sidor i både arbetstids- och lönefrågor. LO-facken uppmanar till ökade löner i en tid då den svenska produktiviteten har legat stilla och en ekonomisk nedgång hotar.

"Våra krav handlar om att upprätthålla och förbättra våra medlemmars villkor", understryker Robert Sjunnebo från Pappers. DEr är nu möjligt att LO, om inte fackens krav beaktas, kan söka stöd av politiken för att nå sina mål. Är vi på väg mot gyllene tider i arbetslivet eller står vi inför en ny kamp för rättvisa arbetstider?