Underhållning

Gazadikterna är bra – efterordet är olyckligt

2024-11-30

Författare: Alice

När kriget i Gaza bröt ut i oktober 2023 befann sig Fady Joudah i Houston, Texas, där han arbetar som läkare med inriktning på invärtes medicin. Men Joudah är inte bara läkare; han är också en talangfull poet och översättare med rötter i den palestinska kulturen, född år 1971 i Austin av palestinska föräldrar. Under de tre månader som följer efter konfliktens utbrott arbetar han intensivt på sin sjunde diktsamling, som har en stum och reflekterande titel: ”[...]”. Titeln representerar en tystnad inför förödelsen och en avbildning av det som återstår när en människa, ett hem eller ett land är i ruiner.

Stilen i “[...]” är både otyglad och löst sammanhållen. Här finns en blandning av storslagna lyriska ögonblick och mer flyktiga, nästan hastiga anteckningar. De två första av de fem kapitlen kretsar kring kriget och de känslor som det medför; de är skrivna med en djupt kännande och respektfull ton. Det är i det tredje kapitlet som tematiken förändras och framträder tydligare – trots det pågående kriget fortsätter livet att gå sin gilla gång på andra sidan Atlanten.

Joudah’s arbete fungerar inte bara som en poetisk skildring av krigets konsekvenser, utan även som en påminnelse om den mänskliga kampens styrka och uthållighet. Han väver in element från litteraturen, historien och den kollektiva minnen av ett folk som kämpar för sin identitet och rätt. Diktarna är inte bara konstverk; de är ett uttryck för motstånd och ett rop på solidaritet.

Det är värt att notera att Joudahs engagemang som läkare ger honom en unik perspektiv på de humanitära kriser som följer i kölvattnet av krig. Detta ger hans poesi en extra tyngd och relevans, eftersom han inte bara observerar, utan också är en del av den dagliga kamp som många genomlider. Med sin blandning av medicinsk och litterär expertis pekar han mot behovet av att lyssna och lära av de drabbade. En påminnelse till oss alla om att stå upp för vår mänsklighet i svåra tider. Joudah visar att även under de mest skrämmande omständigheterna kan konsten ge oss hopp och tröst.