I början av 2000-talet var Sverige en av förespråkarna för mångkultur och invandring, en tid präglad av hopp och optimism. Denna längtan efter mångfald och kulturell utbyte var stark, och många trodde att en ny, inkluderande samhällsnorm höll på att födas. Idag har vi dock sett en dramatisk förändring i hur migration uppfattas. Istället för att omfamnas, ses den nu ofta som ett irriterande problem som behöver lösas.

En stark indikering av detta skifte finns i Marjaneh Bakhtiaris debutroman från 2005. Romanen, som utforskar teman av identitet och tillhörighet, förtjänar verkligen klassikerstatus. I takt med att vi går längre in i 2020-talet, blir det mer relevant än någonsin att läsa hennes verk och reflektera över de förändringar vi har genomgått.

Forskning visar att uppfattningen om invandring har förändrats dramatiskt under de senaste två decennierna. Enligt nyligen genomförda studier anser en stor del av befolkningen att invandring i Sverige är ett hot mot den svenska kulturen. Detta starka fokus på negativa konsekvenser av migration kan kopplas till ökad politisk polarisering och framväxten av populistiska rörelser.

I en tid där frågor kring integration och invandring har blivit centrala i den offentliga debatten, är det avgörande att vi begrundar varför vi en gång såg immigration som en styrka snarare än en svaghet. Kanske är det just denna reflektion som kommer att definiera nästa steg i Sveriges mångkulturella utveckling. Att läsa Bakhtiaris roman ger inte bara insikt om det förflutna utan även en vägledning för framtiden.