Elisabeth, en aerobicsinstruktör i tv, får sparken av sin chef (spelad av Dennis Quaid) för att hon anses vara för gammal. I en värld där ungdomlighet och perfektion är de främsta kriterierna för framgång, finner hon sig snart utan jobb.

När hon får möjlighet att prova en injektion som lovar att göra henne yngre och mer attraktiv, tar hon chansen. Denna berättelse utspelar sig i filmen ”The Substance”, där Demi Moore gestaltar Elisabeth. Moore har i flera decennier varit i fokus för diskussioner kring utseende och skönhetsideal, och hennes egen kamp med ämnet har varit intensiv. Hon har i sin självbiografi, ”Inside Out”, avslöjat att hennes relation till sin egen kropp har varit allt annat än hälsosam, och hon har beskrivit hur pressen att ständigt vara perfekt har blivit sjuklig.

Begreppet ”body horror” myntades av filmhistorikern Phillip Brody 1983 och har sedan dess använts för att beskriva filmer där kroppens förändringar skapar skräck. Tänk på klassiker som Ridley Scotts ”Alien” eller David Cronenbergs ”The Brood”. Dessa filmer leker inte bara med dödsskräcken, utan väcker också en djupare rädsla för att förlora kontrollen över sin egen kropp. Här illustreras kvinnors upplevelser av att föda, där denna naturliga process omvandlas till något groteskt och skrämmande.

Den nya skräckfilmen ”Dead Ringers” på Prime Video, som ger en modern twist på det klassiska temat, visar kvinnor som gynekologer och utmanar bilden av den nakna kvinnokroppen. Vågar vi ens konfrontera den snedvridna skönhetsverklighet som ständigt pressar oss att se perfekta ut?

Samtidigt ser vi hur skönhetskulturen framstår som ett monster av en ny typ. I filmen ”Alien: Romulus” föder en kvinna ett hybridbarn, vilket också speglar skräcken för att vår kropp kan invaderas av ideal som inte längre är våra egna.

I vår moderna värld blir det allt mer uppenbart hur långt vi går för att uppnå skönhetsideal. Med en miljö av olika produkter för kroppsvård och skönhet, står vi i en konstant kamp mot vår egen kropp. Serien ”Uglies” på Netflix presenterar en dystopisk framtid där människor klassificeras som "fulingar" tills de genomgår avslöjande kosmetisk kirurgi som ungdomar. Detta visar på det extrema trycket som dagens unga står inför; ideal som lovar en perfekt framtid – men ofta till ett högt personligt pris.

Flera samtidiga författare utforskar även denna skräck i litteraturens och konstens värld. Romaner som Mona Awads ”Rogue” och Jessie Gaynors ”The Glow” ställer viktiga frågor om hur långt vi är villiga att gå för att uppnå ett idealiserat utseende, och vilka konsekvenser det får på vår självkänsla och identitet.

Den existentiella krisen blir tydlig: Om min kropp inte längre känns som min egen, vem är jag då? Vi målar upp en bild där kroppen framstår som fienden som måste besegras i en oändlig strävan efter perfekt utseende. Många av de produkter vi köper idag smyger in begrepp som krig och kamp för att sälja sitt budskap, vilket skapar en verklighetsfrämmande och skrämmande bild av ideal. Vad händer när vi förlorar oss själva i jakten på skönhet? Den läskiga frågan kvarstår: Vad är vi villiga att offra, och vad kostar det oss på sikt?