Barnafödandet i Sverige har sjunkit kraftigt över flera år, och förra året föll födelsetalet under 1,5 barn per kvinna, den lägsta nivån som Statistikmyndigheten SCB har registrerat.

Det är inte ovanligt att födelsetalet svänger, men det som är nytt är att nedgången har varit långvarig och ihärdig. Detta skifte har inträffat under en period av stark ekonomisk tillväxt och stigande reallöner.

Enligt Glenn Sandström, docent i historia vid Umeå universitet och forskare inom demografiska förändringar, har sannolikheten för kvinnor i relation att få sitt första barn minskat med mer än 20 procent mellan 2010 och 2018. Denna nedgång har fortsatt, vilket är huvudsaklig förklaring till rekordlåga födelsetal under förra året.

Sandström påpekar hur den globala finanskrisen 2008 och dess följder ledde till en ökning av arbetslösheten, som i sin tur fick barnafödandet att sjunka. Enligt traditionell statistik i Sverige har barnafödande under hela 1900-talet varit starkt kopplat till ekonomiska cykler, men efter 2010, när ekonomin började återhämta sig, steg inte födelsetalen.

"Sambanden bröts runt 2010, och vi har ännu inte full förståelse för vad som har hänt, mer än att traditionella ekonomiska faktorer inte längre verkar spela samma roll", säger Sandström.

Även om nedgången inte är unik – under 1990-talskrisen föll födelsetalet under 1,55 barn per kvinna – är nuvarande nivåer oroande. I länder som Sydkorea, Spanien, Italien och Japan har födelsetalen sjunkit till 1,1 eller 1,2 barn per kvinna, vilket kan leda till kraftigt minskande yngre generationer och en åldrande befolkning.

"Tvåbarnsgränsen är den magiska gränsen där en barngeneration blir jämnkraftig med föräldragenerationen. Om vi hamnar under det skapar vi en obalans i samhället med en växande äldre befolkning", förklarar Sandström.

Så varför kopplas inte barnafödandet längre till konjunkturen? Enligt Sandström kan detta delvis bero på förändrade attityder. En stor andel kvinnor födda 1985 och senare väljer att förbli barnlösa, med en märkbar nedgång i viljan att skaffa barn de senaste 10-15 åren.

Enkäter visar att andelen barnlösa kvinnor i fertil ålder som inte planerar att skaffa barn har ökat från 10,6 procent 2012 till 18,3 procent 2021.

Denna inställning tyder på att många inte bara väljer bort barn, utan även handlar om en allmän pessimism om framtiden. Oro för klimatkrisen, geopolitisk osäkerhet och en upplevd oförmåga hos politiker att lösa samhällsproblem bidrar till denna inställning. Nya studier tyder även på ökad psykisk ohälsa bland yngre generationer, med en mer än fördubblad förskrivning av antidepressiva sedan 2010.

"Vi ser en direkt koppling mellan psykisk ohälsa och beslutet att skaffa barn. Den som kämpar med psykiska problem kan ha svårt att orka med föräldraskap", påpekar Sandström.

Bostadsmarknaden spelar också en roll, där stigande priser har gjort det svårare att flytta hemifrån och att flytta till större bostad. Detta är dock inte den enda faktorn, då mönstren är lika i både städer och på landsbygden.

För att adressera detta problem behöver politiken arbeta för att sprida framtidshopp och kanske aktivera fler positiva fertilitetsintentioner bland yngre. Att skapa en stabil och optimistisk framtid är avgörande för att fler ska vilja skaffa barn.

I samband med dessa demografiska förändringar har även olika familjemönster och livsstilsval blivit vanligare, inklusive ensamstående föräldrar, och val av karriär framför familjebildning. Samtidigt har samhälleliga faktorer såsom barnomsorg och föräldraledighet också en betydande inverkan på föräldrars beslut att skaffa barn.