Den tidigare chefen för Europeiska centralbanken, Mario Draghi, har skapat rubriker med sin rapport som belyser hur Europa halkar efter USA och Kina när det kommer till konkurrenskraft och innovation. Nu är det hög tid att Sverige och resten av Europa reagera!

Flera aktörer, inklusive den svenska teknikjätten Ericsson, har uttryckt sin oro över den regleringsanda som präglar den europeiska marknaden. Regleringar som påverkar ny teknik innan den ens har hunnit etablera sig, har blivit en allvarlig hämmande faktor för innovation och forskning i Europa. Detta har lett till starka röster som kräver förändring.

Som svar på den växande kritiken, föreslås nu ett verktyg som kallas ”regulatoriska sandlådor”. Medlemmar i EU uppmanas att etablera egna sandlådor där företag kan få möjlighet att testa nya idéer och teknologier under en tillfällig och mer flexibel reglering – ett koncept som kan liknas vid en innovationslaboratorium i praktiken.

Tankarna bakom detta initiativ syftar till att främja innovation och utvecklingen av regler som stödjer, snarare än hindrar, framsteg. I dessa sandlådor kan företag experimentera med sina lösningar utan att riskera att trampa på befintliga regelverk. Förhoppningen är att både företag och tillsynsmyndigheter kan samla värdefull erfarenhet om hur ny teknik kan tillämpas på ett säkert sätt.

Exempel från länder som Storbritannien och Singapore visar på potentialen hos sådana sandlådor att avdramatisera hårt reglerade marknader, exempelvis inom finanssektorn och AI. Dessa länder har sett verkliga framsteg, men kan Europa verkligen hoppa på tåget?

Det finns dock nyanser att beakta. En ny rapport från Entreprenörskapsforum analyserar hur dessa sandlådor kan fungera som policyinstrument och pekar på tre avgörande faktorer: 1. Val av verksamhetsområde: Sandlådor fungerar bäst där det råder osäkerhet kring tillämpbara regler och där samverkan mellan olika jurisdiktioner är nödvändig, särskilt inom AI och energi. 2. Tydlig avgränsning: För att undanröja osäkerhet är det viktigt att klart definiera vilka frågor och teknologier som omfattas av sandlådan. 3. Konkurrensneutralitet: Kriterier för deltagande i sandlådorna måste vara objektiva och transparenta för att undvika orättvisor mellan företag och framtida konkurrenter.

Men allt är inte så enkelt som det verkar. Rapporten framhäver även begränsningar i denna modell. Att skapa en funktionell sandlåda kräver omfattande resurser och kapacitet, och det tillfälliga konceptet är kanske inte tillräckligt stabilt för att verkligen främja långsiktiga satsningar på forskning och utveckling.

Kritiker menar att sandlådor inte kan ses som en universallösning för de bredare problem som uppstår av överdriven reglering och snårig EU-lagstiftning. Utmaningarna är för stora; istället krävs omfattande reformer som går till grunden av vad som hämmar innovation i Europa.

Det är dags för Sverige och Europa att ta itu med dessa problem på ett mer fundamentalt sätt. Tiden för tillfälliga lösningar måste upphöra, och vi måste genomföra reformer som verkligen gynnar våra företag och vår konkurrenskraft i den globala eran. Kommer vi att se en förändring snart?