I USA pågår just nu en intensiv debatt om dricks. En undersökning från Pew Research visar att en majoritet av amerikanerna upplever ökade förväntningar på dricks. Dessutom har både Kamala Harris och Donald Trump föreslagit att ta bort skatter på dricksinkomster.

Även i Sverige har dricksfrågan blivit mer aktuell. Sedan 2022 har förvalsknappar för dricks blivit vanligare på kortterminaler i barer och restauranger, och används inte bara vid bordsservering.

Mats Danielsson, expert på etikett och moderat kommunpolitiker i Eksjö, uttrycker kritik mot dessa knappar: "Jag vill inte ha en sådan i min åsyn. Det gör att jag allt oftare avstår från att ge dricks. Naturligtvis om jag får utmärkt service kommer jag att ge, men jag känner mig obekväm med att dricks ska förprogrammeras."

Historiskt sett kommer ordet dricks från tyska "Trinkgeld", vilket betyder dryckespengar. Den moderna betydelsen innebär frivillig ersättning utöver det fastställda priset, och det är just den frivilliga aspekten som är avgörande, menar Danielsson. "Om jag får fantastisk service på en restaurang eller hotell vill jag gärna ge något extra för att visa min uppskattning. Men valet måste vara mitt, inte ett krav."

När är det kutym att ge dricks? Danielsson svarar: "Vid nöjd service, oavsett tillfälle – men i offentlig sektor, som vården, är det förbjudet. Vi ger ingen dricks till vårdpersonal."

Hur mycket ska man då ge? "I Sverige är 5 till 10 procent av notan normen. Om du haft en bra middag för 2000 kronor, varför inte lämna 200 kronor i dricks?"

Det finns dock undantag där skattade förvalsknappar kan vara acceptabla. Danielsson nämner taxi som ett exempel, där förbetalda tjänster ger möjlighet att ge dricks som inte upplevs som tiggeri. "Här kan kunden välja att ge dricks i efterhand, vilket jag tycker är mer rimligt än tiggeriknappar."

Enligt Danielsson kan den svenska mentaliteten spela en viss roll i den stigande dricksävenemanget. "Vi svenskar känner ibland en skuld om någon har hjälpt oss, vilket kan göra att vi känner oss pressade att ge dricks."

Men hur ska vi tackla denna press? Danielsson råder: "Tryck nej! Du betalar redan för maten och drycken, det räcker. Du ska inte känna någon skuld."

Är det alltid ofint att inte ge dricks? Danielsson anser: "Om du fått mycket bra service och har råd att ge något extra men avstår, då är det kanske lite opassande."

Om man delar notan med vänner, vad gäller dricksen då? "Den som har hand om notan bör också ta hand om dricksen när ni swishar."

Historiskt har det funnits en obligatorisk serveringsavgift, men den togs bort när lönerna för restaurangpersonal ändrades 1993. Danielsson varnar för att dricks kan bli en ny form av serveringsavgift. "Det måste vara frivilligt."

Vem ansvarar för att förmå dricks att inte bli en avgift? "Som kunder måste vi visa vad vi vill genom vår konsumtion. Ingen ska känna press att ge dricks."

En potentiell lösning föreslås; kanske en knapp för att välja om man vill ge dricks, snarare än en procentsats.

Den pågående dricksdebatten kan mycket väl leda till en revolution inom svensk restaurangkultur, där valet av att ge dricks återigen blir helt individuellt! Vad tycker du – ska du ge dricks eller inte?