En nyhet har skakat om SVT, där en planerad nakenshow med kroppsaktivisten Stina Wollter ställts in. Syftet var att hon skulle rita av nakna kändisar under långa diskussioner i en programserie. Normalt sett skulle detta vara en obetydlig händelse, men i ljuset av den pågående konflikten i Gaza har reaktionerna varit starka.

Kulturchefen på Expressen, Victor Malm, kritiserade Wollter i en artikel med rubriken "Stina Wollters judehat är inte ett frikort för idioti". Han kopplade ihop hennes kommentarer med antisemitism och använde begreppet "vänsterjudehatare". Detta sätt att stämpla en person med epitet utan substantiell bevisning är symptomatiskt för den polariserade debatten vi ser idag.

Malm påstår även att Wollter spred konspirationsteorier och antisemitism direkt efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober. Trots att Wollter verkligen uttryckte sig klumpigt under dessa turbulenta tider, är det viktigt att skilja på kritik av en stat och antisemitism. Att använda anklagelser om judehat för att tysta oliktänkande är oerhört problematiskt och hotar yttrandefriheten.

Wollter diskuterade kontroversiella ämnen kring Israel, inklusive anklagelser om organstöld, en gammal och debatterad fråga. Men att fördöma henne helt utan en nyanserad diskussion riskerar att förringa allvarliga diskussioner kring rättigheter och kränkningar som många palestinier upplever. Många i Israel och Palestina tycks leva i helt skilda verkligheter, där ord som "fiende" används för att rättfärdiga grymheter på båda sidor.

Inte nog med det så står frågan om yttrandefriheten i centrum, där vi bör skydda röster som inte överensstämmer med de rådande normerna. Yttrandefrihet är inte bara för dem med makt och inflytande. Det handlar om att ge en plattform till de som är marginaliserade, som kanske inte alltid uttrycker sig felfritt eller traditionellt. Kritiken mot Wollter och liknande debatter riskerar att tysta viktiga röster, medan makten får fortsätta att dominera diskursen.

Situationen har även fått partier som Vänsterpartiet att ompröva sina ståndpunkter av rädsla för att bli stämplade som antisemitiska. Detta har i sin tur skapat en förvirring kring vad som verkligen konstituerar antisemitism eller saklig kritik av israelisk politik. Skulle det vara en vinst för demokratin om vi låter rädslan för eventuella reprisalier tysta kritiska röster, oavsett från vilket håll de kommer?

Det är viktigt att göra skillnad mellan legitima åsikter och hatpropaganda. Vi måste kunna diskutera svåra frågor utan att bli nedslagna av stämplingar av antisemitism eller andra nedsättande epitet. Annars riskerar vi att förlora den värdefulla yttrandefriheten, något som borde försvaras, särskilt för dem som har mindre makt i samhället. Att vara fritt talande bör noteras som en rättighet även för dem med kontroversiella eller icke-välkomna åsikter.