MALMÖ. På måndagsmorgonen står arbetarna i den råkalla dimman och vaktar.

De har nu kämpat i snart ett år för att få sin röst hörd. Vissa av dem säger att de kan tänka sig att hålla ut i ytterligare ett eller två, eller kanske tre, år.

Det handlar om de strejkande arbetarna på Tesla. Dessa män är inte längre de hårdföra arbetarna som blockerade vägen för svartfötter. Idag hälsar de vänligt på kollegor som arbetar trots konflikten – strejkande och strejkande brytare ler mot varandra.

De iakttar också företagets platschef, som kommer för att överlämna ett protokoll rörande Teslas överträdelse av informationsplikten enligt paragraf 19a i medbestämmandelagen. Det amerikanska företaget visar ingen vilja att erkänna fackföreningar eller kollektivavtal, och har inte mycket till övers för medbestämmande.

Bilmekanikern Janis Kuzma har stått här i elva månader tillsammans med två arbetskamrater som valt att inte bli offentliga. De är strejkvakter, men de hindrar ingen och bråkar inte. Istället informerar de om sin situation.

Deras kamp handlar om människovärde. De talar om företagets produkter och berättar hur mycket de bryr sig om kundernas fordon. Kuzma säger att han alltid har behandlat varje bil som om den vore hans egen. Han jobbar hårt för att säkerställa att kunderna får sina bilar i tid.

Visst, Teslas bilar kan bli sladdriga efter ett par år och plasten kan kännas billig. Men gruppen är enig om att batterierna, drivlinorna och infotainmentsystemet är de bästa på marknaden.

Strejken handlar inte bara om löner, även om Metallombudsmannen Tarik Dedic påpekar att Tesla betalar sämre än många av sina konkurrenter. De strejkande tjänar runt 33 000 kronor i månaden, men kämpar nu mot världens rikaste man. Elon Musks förmögenhet beräknas till över 2,2 biljoner kronor.

Kuzma uttrycker en stark åsikt: "Musk är fattig. Han har pengar, men han har inga värderingar. Om han verkligen hade värderingar, skulle han komma hit och försöka förstå varför vi strejkar."

Janis Kuzma, en kraftig man med ett yvigt skägg, kom från Lettland och har stor respekt för arbetsmiljön i Sverige. När han först kom hit kände han att arbetsgivaren visade respekt och tog säkerhet på allvar. Det satte en positiv prägel på hans syn på arbetet.

Kuzma och hans kollegor beskriver hur arbetsförhållandena på Tesla har blivit allt mer pressande. De har upplevt en usel planering och dålig respons från HR-avdelningen. En dag försvann borden där de brukade skriva arbetsrapporter. Strax därefter togs även stolarna bort, eftersom företagsledningen ansåg att mekanikerna tog för lång tid på sig att fylla i rapporterna.

De protesterade, men resultatet blev någon annan form av straff – ingen löneökning för dem som ifrågasatte eller klagade. Istället fick de lägre betyg på något som kallas "social impact".

Kuzma beskriver sin frustration: "Det är som att prata med en vägg. De ser oss bara som en kvantitet resurser utan värde. Deras inställning handlar om att om vi inte ställer upp, så finns det alltid någon annan som gör det."

Konflikten handlar inte bara om löner, utan om att bli lyssnad på, att bli respekterad som människa och att få en kollektiv röst. Arbetarna vill ett kollektivavtal så att ingen ska behöva stå ensam i kampen mot en så mäktig motpart som Musk.

Solen börjar bränna bort morgondimman, och plötsligt blir det förunderligt varmt trots att det bara är tidig morgon i slutet av september. För många av dessa män handlar kampen om värdighet och om att få sina röster hörda.