Den 16-årige Abubakar Ali utvisades till Pakistan trots livshotande medicinska tillstånd som läkarna i Sverige rapporterade. Med en cp-skada, förlamning i benen och ett akut behov av avancerad sjukvård, ansåg flera läkare att hans liv var i fara om han skickades tillbaka.

Parul Sharma, människorättsjurist och ordförande för Amnesty och UN Women i Sverige, har aktivt arbetat för att belysa Abubakars situation: – Han höll på att kvävas till döds, säger hon.

I våras 2023 blev han tvångsutvisad med ett chartrat plan, trots att det fanns uppenbara hälsorisker. Väl i Pakistan fann hans familj sig själva utan stöd, kontakter eller ens en bostad, vilket förvärrade hans redan kritiska tillstånd. Faktum är att de kämpade för att finna sondmatning som passade och Abubakar var febrig och i stort behov av medicinsk omsorg.

– Han sondmatades med mjölk, vilket är livsfarligt med hans tillstånd. Jag lyckades snart få kontakt med lokala läkare som kunde hjälpa, berättar Parul Sharma, som snabbt mobiliserade resurser och stöd från sina kontakter i Sydasien.

Svenska volontärer har också varit avgörande och skickat både pengar och medicinsk utrustning till Abubakar och hans familj. Utan dessa insatser, menar många, skulle Abubakar inte vara vid liv idag.

Migrationsverket hävdade i sitt beslut att sjukvården i Pakistan kunde hantera hans behov, vilket står i kontrast till den verklighet som många står inför. Abubakars familj saknar pengar och har svårt att få adekvat vård. Den komplicerade medicinska hjälp han behöver är en lyx som de flesta pakistanier inte har råd med.

– Många tror att sjukvården är gratis för pakistanier, men verkligheten är att 80 procent av befolkningen fortfarande betalar för vård ur egen ficka, säger Parul Sharma och kritiserar systemet som gör det så svårt för fattiga att få den hjälp de behöver.

Abubakars familj kämpar med bristen på medicinska resurser och har oftast bara tillgång till ytliga läkarbesök som knappt kan erbjuda korrekt behandling. Parul Sharma ifrågasätter nu huruvida svenska myndigheter har beaktat barnkonventionen i sina beslut: – Detta kunde och borde ha förhindrats. Att skicka Abubakar tillbaka till ett så fattigt land, där sjukvård för dem i hans situation är nästan obefintlig, är oetiskt och oförsvarligt.

Det är hög tid att Sverige tar ansvar och klargör de verkliga konsekvenserna av sina migrationsbeslut. Abubakars fall är bara ett exempel på de livsavgörande effekterna av sådana beslut, och det påminner oss om de sårbara människors kamp i en starkt delad värld.