I den lilla texaskommunen Zapata, där imponerande 94 procent av befolkningen identifierar sig som amerikanska latinos, röstade hela 61 procent på Donald Trump. Hur kan detta hända när så många har varnat för hans rasism och fascistiska tendenser i så många år? Det verkar som att de traditionella budskapen inte nådde fram, och de så kallade "oborstade massorna" har inte bara gett Trump segern i presidentvalet, utan även bidragit till att Republikanerna ser ut att få majoritet i Senaten. Resultatet från valet till Representanthuset är fortfarande oklart.

Många kommentatorer, inklusive Arbetets politiske redaktör Daniel Swedin, beskriver folks kärlek till Trump som "det mest obegripliga". Denna uppfattning är inte unik, då Trump-fenomenet ofta tolkas som något känslodrivet eller irrationellt. En del förklarar stödet för Trump som resultatet av desinformation och en missuppfattning om verkligheten. Men denna arroganta inställning är delvis det som har gjort honom så framgångsrik.

Det har länge funnits en svag förståelse för Trumps väljare, både i USA och i Europa. Många av dem som inte sympatiserar med Trump har låtit sina egna känslor och antipatier hindra dem från att se det amerikanska samhällets komplexitet, inklusive vad det innebär för väljare.

Under valrörelsen var det också ett vanligt samtal att presidentvalet handlade om själva demokratin, men detta resonemang resonnerade inte med väljarna. Vallokalsundersökningar visar att Trumps popularitet bland minoritetsgrupper slog rekord för en republikan. Hela 41 procent av asiatiska amerikaner och latinos gav sitt stöd, och bland unga väljare uppgick stödet till 46 procent. Jämfört med tidigare val har även det tidigare stora könsgapet minskat.

Men vad har fått väljarna att svänga? Många väljare nämner ekonomi och migrationspolitik som avgörande frågor för deras val av parti, medan rasism och utrikespolitik rankas mycket lägre. Trots att Demokraterna har gjort stora investeringar inom infrastruktur och minskad inflation, har dessa frågor hamnat i skuggan av impopulära ideologiska frågor kopplade till Biden.

Demokraterna har under de senaste fyra åren fått kritik för att driva frågor som rör könsidentitet för barn och avkriminalisering av vissa brott, vilket har alienerat många väljare. Denna ideologiska kurs har skapat en tydlig klyfta mellan partiet och den amerikanska arbetarklassen. Demokraterna framstår nu mer som ett parti för välinformerade och progressiva väljare, medan mer populistiska alternativ som Bernie Sanders snabbt avfärdades.

Detta är en lärdom som europeiska politiker bör ta till sig: försumma era väljare på egen risk. Ju mer de innerstadsliberala perspektiven dominerar politiken, desto mer avlägsnar sig stödet utanför storstadsbubblan. När väljarnas bekymmer bemöts med nedlåtande attityder och antas vara resultatet av desinformation, riskerar partier att förlora stöd hos helt otippade grupper. Det kan leda till att välja ett mer osäkert alternativ som Trump.

Den senaste amerikanska valrörelsen visar också hur traditionella medier allt mer har förlorat sin makt. Republikanerna har funnit nya, direktkommunikationskanaler med väljarna. Politiken sätts inte längre av stora medier som New York Times. Joe Rogans intervju med Trump, som sträckte sig över nästan tre timmar, har setts 45 miljoner gånger på YouTube. Detta ändrar spelreglerna och leder oss in i en ny politisk verklighet där gamla institutioner inte längre har samma inflytande.