Sommaren 2022 inträffade en chock för Philip Karlström, 31, när han plötsligt föll ihop inför sina kompisar i Gävle under en dag med lerduveskytte. Det visade sig att han drabbats av en hjärnblödning, en situation som han och hans familj aldrig kunnat förutse.

Philip blev omedelbart flugen till Uppsala med helikopter för en akutur operação där han låg nedsövd i dagar. Hans mamma, Åsa Karlström, minns hur surrealistiskt allting kändes i den stunden. När han så småningom vaknade var hela hans högra sida förlamad och han kunde inte prata. Det visade sig senare att hjärnblödningen var ett resultat av högt blodtryck som han inte känt av tidigare.

Kampen för att återfå förmågor som många tar för givna började, och i början kommunicerade Philip med hjälp av ansiktsuttryck och gester. "Det första ordet jag sa var 'mamma'" berättar han, vilket även ackompanjerades av ett svärord som fick mamman att le.

Philip spenderade nästan ett halvår på sjukhus innan han blev utskriven i december 2022. Sedan dess har han genomgått ett hårt rehabiliteringsprogram, dagligen kämpande för att återfå kontrollen över sin kropp. Som högerhänt tvingades han att lära sig använda sin vänstra hand för allt.

En stor vändpunkt kom när han fick möjlighet till en intensiv rehabiliteringsvecka i Spanien, där han lyckades gå barfota på sand och gräs, och till och med spela fotboll igen. "Det var kul men också en stor utmaning", säger han.

För att fortsätta förbättra sin kommunikation går Philip på Afasihuset i Örebro, där han övar på att formulera sina tankar med hjälp av anpassat material. Han beskriver processen som en lång och tuff resa, men han är fast besluten att återfå sitt fulla språkliga uttryck - även om siffror och klockan fortfarande ger honom problem.

Fritidsintresset för matlagning har också blivit stort för Philip sedan hans hälsoproblem. Varje helg bakar han bröd och testar nya recept som han noggrant planerar, inklusive marmelader med spännande smakkombinationer.

Men de dagliga träningarna tar tid och kräver stor energi. Philip mår bra av att träna, även om det ibland är tråkigt och frustrerande. När han ser framstegen i sin träning, känner han sig motiverad att fortsätta. "Det är viktigt att kämpa", säger han.

Trots det kämpiga arbetet med rehabiliteringen har Philip nu kommit så långt att han kan lyfta sin tidigare förlamade arm flera decimeter. "Det är en lång väg tillbaka, men jag är inte nöjd än och jag vill komma längre. Att vara nöjd är farligt", avslutar han bestämt.

Philips historia är en stark påminnelse om livets oförutsägbara vändningar och den styrka som kan komma från motgångar, och hans resa av återhämtning fortsätter.