I en tid där postuma album blir allt vanligare, har debatten om den kontroversiella skivan "Sophie" vuxit. Sophie Xeon, den banbrytande producenten och artisten, uttryckte tydligt sina önskemål under sin livstid: ”När jag är borta, var vänlig att aldrig ge ut några postuma album eller låtar med mitt namn inblandat. De var bara demos och var aldrig menade att höras av allmänheten.” Detta uttalande har lett till en våg av förvirring och diskussioner mellan fans och musikelska experter.

Skivan, som släpptes efter Sophies tragiska bortgång, väcker frågor om konstnärers integritet och hur deras verk ska hanteras efter deras död. Många menar att det är en exploitation av Sophies arv att framhäva dessa tidigare oavslutade verk, medan andra ser det som en möjlighet att celebra hennes unika stil och inflytande på musikscenen.

Sophie var känd för sin innovativa ljuddesign och för att hela tiden utmana normerna i popmusiken. Genom att släppa "Sophie" postumt kan det ses som både en hyllning till hennes gärning och en risk att vilseleda lyssnare om hennes verkliga intentioner. Frågan kvarstår: bör vi respektera en konstnärs sista vilja, eller är det lagligt och moraliskt rimligt att utforska deras oavslutade verk? Med en sådan rik och komplex katalog av musik, kommer Sophie alltid att vara en inspirationskälla. Men hur vi hanterar hennes musik efter hennes bortgång är en avgörande fråga för alla som älskar hennes arbete.