Regeringen hade en gyllene möjlighet att transformera Sveriges energilandskap genom att godkänna 14 ansökningar för stora vindkraftsparker till havs, liknande de som framgångsrikt byggts i bland annat Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Istället fick 13 av dessa ansökningar ett negativa besked.

Om dessa parker hade godkänts skulle de kunna leverera förnybar energi motsvarande hela Sveriges årliga produktion – vilket i sin tur skulle motsvara nästan 18 kärnkraftsreaktorers kapacitet. Denna energiproduktion hade inte bara bekostat lägre elpriser för svenskarna, utan även möjliggjort elexport och minskat hela Europas beroende av rysk gas.

Regeringen hänvisar till försvarsintressen som skäl för avslagen, vilket framstår som en absurd logik. Medan andra NATO-länder omfamnar vindkraftens potential, verkar Sverige vara fast i en föråldrad uppfattning. Klimatfrågor blir alltmer centrala i såväl NATO:s som EU:s försvarspolitik och riskerna med klimatförändringar är verkligt hotande.

Försvarsmaktens syn att vindkraft skulle utgöra ett större hot än klimatförändringar är inte bara bakåtsträvande utan även i direkt motsats till den moderna dialog som pågår på internationell nivå. Jens Stoltenberg, tidigare generalsekreterare för NATO, påpekade att klimatförändringar är en säkerhetsrisk och det är uppenbart att ökad klimatrisk påverkar även vår försvarsförmåga.

Enligt ny policy har regeringen valt att bortse från energibehov i sina instruktioner till försvaret. Detta innebär att endast försvarsintressen beaktas, utan möjlighet till avvägning eller särskilda villkor för att möjliggöra en harmonisk samexistens mellan försvaret och förnybar energi.

Denna inskränkning påverkar inte bara klimatet och elpriserna negativt, utan utgör också en säkerhetsrisk. Energisäkerhet är avgörande i krissituationer, särskilt under potentiella militära angrepp.

Det blir riktigt förvirrande när man noterar att regeringen, som är tveksam till vindkraft, har inga problem med att främja ny kärnkraft. I händelse av en konflikt utgör kärnkraften en allvarlig säkerhetsrisk. Den kan ockuperas eller bombas, med konsekvenser som är svåra att överblicka. Att avstänga kärnkraften under en kris skulle leda till energiunderskott precis när behovet är som störst.

I kritiska situationer är förnybar energi en överlägsen lösning. Det är enklare för en fiende att utsätta ett fåtal kärnkraftsverk för angrepp jämfört med ett stort antal vindkraftverk och solpaneler spridda över landet. Ett decentraliserat energisystem är vitalt för att säkerställa en stabil elförsörjning i kriser.

Att reagera på detta absurda läge är avgörande. Många svenskar har svårt att förstå regeringens beslut. Känslan växer att det finns en avsikt att sabotera vindkraftsinvesteringar för att fortsätta marknadsföra kärnkraft som den enda lösningen på energibehovet. Med 18 kärnkraftsreaktorers kapacitet i potten för havsvindsparker, varför fortsätta investera miljarder i en energiform som i bästa fall är ineffektiv?