Inuti ett kvavt trapphus med 35-gradig värme väntar över trettio tjejer. Klädda i träningskläder och gympaskor står de i en slingrande kö för att inträda bakom dörrarna där juryn sitter. Anspänningen är påtaglig. Ungdomarna, mellan tolv och uppåt, dricker vatten, går fram och tillbaka med musik i öronen och sjunger tyst för sig själva. Känslan av hopp och nervositet hänger i luften denna junikväll i Mapo-gu, Seoul, där de drömmer om att bli K-popstjärnor.

K-pop har sedan Psy:s genombrott med ”Gangnam Style” 2012 utvecklats till ett globalt fenomen och den sydkoreanska musikindustrin är nu den sjätte största i världen. Utöver superstjärnorna BTS och Blackpink debuterar varje år 70-80 nya grupper, vilket gör att hundratusentals unga kämpar för att nå sina drömmar.

De sydkoreanska skivbolagen söker konstant efter talanger, och auditions hålls både online och på fysiska platser, där utlänningar också lockas att prova lyckan. Unga artister, som schweiziskan Kenza Schwab, som drömmer om K-pop, satsar stora summor och intensiva träningar för att göra sin röst hörd.

Kenza, som sparade i över ett år för att kunna träna på K-pop art school i Seoul, betalar närmare 19 000 svenska kronor i månaden. Hon jobbar hårt med dans och sång samt studier i koreanska. Trots de ekonomiska och emotionella påfrestningarna är hennes motivation stark: ”Jag vill syssla med musik, dansa och skriva låtar,” säger hon.

Men drömmen är tuff. Endast en liten andel av de som auditionerar får chansen att bli trainees inom ett skivbolag, där utbildning och träning på heltid kan ta upp till tio år. Åldern är också en faktor, och Kenza, som snart är 24, oroar sig för sina chanser: ”Jag tror jag är för gammal,” erkänner hon.

K-pop har skördat enorma framgångar, men med dessa framgångar följer också mörka sidor. Rapportering kring psykisk ohälsa och hårda villkor inom industrin har ökat, särskilt efter att flera stjärnor tragiskt har tagit sina liv. Goo Hara, som kämpade med pressen av att vara en offentlig person, deltog i debatten om den mentala påfrestningen av K-pop-livet med sin sista Instagram-post: ”Vi lider av smärta vi knappt kan diskutera.”

Kulturens tradition av sträng kontroll och disciplin fortsätter att påverka artister. Yoon So-Yeon, K-popreporter på Korea JoongAng Daily, förklarar att artister lever i strukturerade bostäder och har begränsad frihet, vilket skapar en känsla av både gemenskap och kontroll. ”Det är en pressad miljö,” påpekar hon, där stjärnorna måste upprätthålla en perfekt bild inför publiken.

Trots allt har K-pop blivit en kulturell kraft både i och utanför Sydkorea. Från genombrottet med H.O.T på 90-talet till dagens stjärnor är K-pop en mångfacetterad genre som blandar olika musikstilar och kulturella influenser. Nu är det även svenska låtskrivare involverade i produktionen till några av de största grupperna.

Kenza fortsätter att drömma stort. Fastän hon inte gick vidare i auditions, ger hon inte upp: ”Jag vill dela med mig av min dans och musik till andra människor. Så jag stannar här ett år till.” För Kenza, liksom för många andra, är kampen om att nå stjärnorna just början av ett enastående äventyr.