KULTURKRÖNIKA

I dag står vi kanske vid ett historiskt vägskäl för den liberala kapitalismen, en situation som kan liknas vid socialismens kris under 1980-talet.

Rykten om att många system och strukturer fungerar dåligt sprids över hela världen.

Teoretiskt verkar allt fint, men i praktiken är det en annan historia.

Oinfriade löften har blivit en giftig substans i samhället. I länder som Turkiet och Ryssland har kapitalismen fått en demagogisk karaktär. I Kina är den byråkratisk och auktoritär. Allt fler i västvärlden känner att spelreglerna är riggade. Känslan är inte att den fria marknaden ger upphov till en mer rättvis och jämlik värld, utan snarare att en privilegierad elit fortsätter att skörda fördelarna, medan många andra får nöja sig med en svag underhållning och ytliga nöjen.

Berättelsen om Donald Trumps framgång, så som den skildras i Ali Abasis satiriska serie "The Apprentice", speglar denna obehagliga känsla: makten och framgången går inte till de som verkligen förtjänar den, de som har slitit och kämpat, utan till dem som manipulerar systemet. Serien visar hur Trump insåg att moralisk integritet, liksom empati och mänskliga relationer, anses vara tecken på svaghet. Genom sin framträdande roll avslöjar Trump ett dystopiskt panorama av det moderna samhället. Hans popularitet grundar sig delvis på att han inte döljer det som många redan anar – att liberalismen inte alltid belönar gott beteende.

Martin Wolf, en av de mest respekterade ekonomiska analfabeterna, erbjuder en kritisk syn i sin bok "The Crisis of Democratic Capitalism" från 2023. Hans analys av samtidens utmaningar är svår att avfärda, och även liberala röster kan känna igen sig i hans kritik av den ekonomiska politiken som destabiliserar världsekonomin. Kombinationen av marknadsekonomi och liberala värden verkar allt svårare att upprätthålla.

Globaliseringen och frihandeln har inte skapat en harmonisk och trygg värld. Visst, den globala fattigdomen minskar och levnadsstandarden har ökat för många, men samtidigt ökar också klyftorna. Den dramatiska ökningen av ojämlikhet och den krisande välfärden skapar en känsla av hopplöshet.

Samtidigt växer en ny form av aristokrati fram: en finanselit som inte erkänner några skyldigheter till samhället, utan som fortsätter att berika sig själv och skyddas av skatteförmåner och statliga räddningspaket.

Med detta i åtanke kan man undra om inte populismen är en reaktion på denna orättvisa? Kan det vara så att den moderna populismen är ett svar på en ekonomisk och politisk situation som många upplever som oacceptabel?

Wolf förespråkar för reformer och ekonomisk demokrati, men i dagsläget är det rimligt att fråga sig om ens Financial Times-läsarna tror att en positiv förändring kommer att inträffa inom de närmaste åren.

Många förutspår en comeback för Trump som president, och storkapital från företag som Coca-Cola och Amazon förbereder sig för att stödja hans kampanj. Den illiberala populismen är i många avseenden ett svar på den ojämna maktfördelningen i samhället. Trots detta är många av dessa företagsledares plötsliga allians motstridig och visar på en medvetenhet om de ojämlikheter de bidragit till.

Därför finns det trots allt ett frö av hopp: Vi kanske blir lurade, men oinfriade löften kan också leda till förändring.

Victor Malm är kulturchef på Expressen, och i en värld av illusioner gäller det att se klart.