Det ljudet är oförglömligt. Alla Oborozjova berättar hur det lät som ett stridsflygplan just ovanför dem. Med några ögonblicks varsel, när hon och hennes make Nikolaj just hade gått av bussen, kastade de sig ner på asfalten för att skydda sig.

Sekunder senare slog den ryska bomben ner i det nio våningar höga huset där de bor. Tre timmar efter explosionen hänger rök och stinkande dofter av bränd metall, smält plast och byggdamm i luften.

Byggnaden, en betongkonstruktion från sovjettiden,, är nu ett skräckinjagande vrak. Fem våningar har kollapsat, och alla slags hushållsartiklar har rasat ihop i en enorm hög. Hela byggnaden har blivit ett öppet sår, och räddningspersonal arbetar intensivt för att hitta överlevande.

Nedanför står sökhundar redo för insats, men det är fortfarande för farligt att gå in i rasmassorna. Helicopters susar över området, och en brandman varnar för de strikta riskerna när betongblock rasar ned med ett öronbedövande brak.

Alla berättar att hennes vän Lipa bor i lägenheten där bomben träffade, och hon fruktar för hennes liv.

Denna typ av bombas som släpps av ryska stridsflygplan har blivit ett återkommande mardröm för människor i Ukraina. Dessa glidbomber, som ursprungligen var gamla sovjetiska bomber, har genomgått en modernisering med GPS-styrning och har nu förmågan att nå stor precision på stora avstånd. Charkiv, som ligger endast 30 kilometer från ryska gränsen, är i konstant fara.

Den senaste attacken resulterade i att en köping till ett bageri och en idrottsplats träffades. Tre personer dödades och över 30 skadades. Dessa attacker har blivit vanliga i staden som har lidit hårt under hela kriget.

Många har hört att Ukraina arbetar på att interferera med ryska bombers GPS-system, men detta har inte varit tillräckligt för att skydda alla nödställda.

Just nu tvingas många att fly sina hem, som Alla och Nikolaj som återkommit till sitt hem efter att ha renoverat det efter en tidigare attack 2022. Sveriges sociala medier fylls nu av deras attityder och bilder, där folk börjat engagera sig än mer för att hjälpa Ukraina i kampen mot dessa terrorbombningar.

Trots riskerna vet Alla inte hur länge till hon kan stanna kvar. Men hon ser på det som en verklig kamp för överlevnad. Efter att ha inspekterat sitt skadade hem och satt på elektriciteten som ändå fungerar, säger hon att det känns som att de kämpar med den minsta sten mot en förödande fiende.

Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj har också uttryckt sin oro för de ryska bombardemangen, och under sin resa i USA har han vädjat om mer stöd från världen. Hans frustration över den långsamma responsen är palperbar, och många ser honom som den enda sista hoppet för att få stopp på detta. Charkivborna visar sitt stöd för presidenten men med en tyst desperation som hänger över dem.

Rysk propaganda fortsätter att spridas även här, och tvivel om verkligheten ökar bland invånarna. Bland osäkerheten säger Alla Oborozjova uttryckligen: Glöm oss inte.