När Bianca Del Rio efter säkerhetskontroller, garderobskatastrof och föråkaren, den formidabla Madonna-liknande Mary Mac, väl äntligen kliver ut på Göta Lejons scen känns det som att äntligen, efter timmar i regnet, bevittna himlens mest påkostade nyårsfyrverkeri. Dragdrottningen, som vid det här laget har vunnit ”RuPauls Drag Race”, haft egna tv-shower, spelat i filmer och turnerat flera varv runt jorden, är en milt uttryckt välkommen gäst i Stockholm. Trots det gapar några bänkrader tomma.

Det här ska vara det åttioåttonde stoppet på ”Dead Inside”-turnén men någon inre död kan inte skönjas. Ord som flamboyant, högljudd, vass eller rå räcker inte till. Bianca hinner knappt föra läpparna mot den på 11 installerade mikrofonen innan hon börjar raljera och förolämpa allt från samtidskulturer, barn, andra dragqueensa, till fans av Beyoncé och Taylor Swift, Caitlyn Jenner, RuPaul, Maga-republikaner, och i praktiken alla i salen. Ingen går fri. Inte ens hon själv.

Utan ett enda dans- eller sångnummer, utan en enda projicering på storbild, är hennes ståuppkomik sanslöst proffsig. Allt är förstås en saga där Bianca prinsessan befinner sig i centrum. Genom sin överdrivna dragpersona har 49-årige Roy Haylock från New Orleans skapat en berättelse som fungerar som ett litet utsnitt av det vulgära USA, de delar av landet vi på denna sidan Atlanten får höra mest om. Från nöjeskulturen till politiken. Precis som i dessa sammanhang är mycket av innehållet ofta rätt risigt – i Bianca Del Rios fall de direkta och inte sällan gamla skämten – men förmågan att med detta ändå lyckas ta världen med storm är oantastbar.

Bianca Del Rios show är mer än bara skratt och skämt. Det är en spegling av det samhälle vi lever i, med alla dess brister och styrkor. Hennes interaktion med publiken är en ständig påminnelse om vikten av gemenskap och att kunna skratta åt oss själva. Publiken, som ständigt är redo att reagera, tjuter och skrattar som om de är på en hemsökt hundgård.

Bianca lyckas vara både rå och intagande, med en imponerande förmåga att improvisera. Men det är när den vettiga mänskligheten tittar fram, vilket den gör under hela framträdandet, som känslan blir extra stark. Det framgår tydligt att åtminstone Roy Haylock står på allas sida, så länge vi bekänner oss till Bianca Del Rios ”cunties”. "Det handlar om acceptans och att vara stolt över den man är", säger hon ofta, och understryker därigenom vikten av att förstå och stödja varandras identiteter.

Bianca Del Rio visar att humor kan vara ett kraftfullt verktyg för förändring och att vi alla kan hitta gemensamma punkter i våra olikheter. Med en unik blandning av humor och allvar gör hon en ordentlig avtryck och lämnar oss med tankar och leenden långt efter att showen är över.